Ulla Leissner (1932–2024) beskriver i sin självbiografi en personlig och yrkesmässig resa från uppväxten i Blekinge till höga chefsposter inom svensk sjukvård. Barndomen präglades av både kärlek och ansvar, och efter socionomutbildning i Lund inleddes en karriär där familj och yrkesliv ofta krockade. Som ung mor följde hon motvilligt med maken till Göteborg, där hon kämpade för att hitta vägar till arbetslivet – först genom deltidsjobb och hemarbete, senare som kurator.

Under 1970-talet anställdes Ulla Leissner som placeringskurator på Sahlgrenska sjukhuset, där hon konstaterade att hundratals patienter låg kvar i onödan. Detta blev starten för »Göteborgsmodellen«, en samverkansform mellan akutvård och eftervård. Hon arbetade nära sjukvårdsdirektören och sammanfattar sitt arbete med orden från direktören: »Det här tar du hand om.«

Som en av 30 sökande blev Ulla Leissner Sveriges första kvinna som sjukvårdsdirektör/sjukhuschef 1981 på Östra sjukhuset i Göteborg. Där drev hon ett framgångsrikt ledarskap för decentralisering med patienten i centrum och klinikerna som självständiga enheter. Hon betonade ansvarsfördelning, samverkan och ett förändrat synsätt på sjukhusets organisation. Arbetet väckte både kritik och intresse nationellt, och hon blev medförfattare till boken »Decentralisering hela vägen – att förändra en sjukvårdsorganisation«.

År 1988 utsågs Ulla Leissner till sjukvårdsdirektör i Lunds sjukvårdsdistrikt med 12 000 anställda, i jämförelse med 5 000 på Östra. Uppdraget innebar en större och mer traditionsbunden organisation, där förändringsarbete mötte starkare motstånd. Hon arbetade effektivt för färre och större kliniker dit administratörer flyttades från kansliet och klinikcheferna fick ekonomi-, personal- och arbetsmiljöansvar. Samarbetet mellan sjukvårdsdirektören och direktionen blev inte okomplicerat. Hon deltog också i regionalt och nationellt samarbete samt i frågor om ledarskap och framtida ekonomistyrning, bland annat genom studier av den brittiska köp–sälj-modellen. Efter pensionen fortsatte hon att engagera sig, bland annat som ordförande för Ängelholms sjukhus och som ledamot i statliga utredningar och nämnder. Hon föreläste också frekvent om ledarskap och organisation.

Hur kom då Ulla Leissner genom glastaket? Hon återkommer till barndomens budskap: »du kan«, »ta ansvar«, »ge inte upp« och »var snäll«. Hon fick daglig träning i ledarskap genom att fostra fyra barn. Hennes ledarskap var inriktat på att ge anställda inom vården förtroende, påverkansmöjligheter och ansvar. Som kvinna, chef och ledare mötte hon skepsis och dubbelmoral: krav på både manlig auktoritet och kvinnligt beteende. Hennes råd: le överseende, var saklig, släpp prestigen och tro på dig själv.

Ulla Leissner var en stark förespråkare för att läkare ska vara ledare inom vården. Styrelseformen för sjukvården bör utgöras av professionella styrelser och politiker som »beställare« och representanter för befolkningen. Prioriteringar kommer att bli nödvändiga när nya och kostsamma utrednings- och behandlingsmetoder utvecklas. Ett samarbete med försäkringssystemen och arbetsgivare kan bli aktuellt. Vidare framhålls i boken att region- och undervisningssjukhusen bör vara statligt ägda.

Sammanfattningsvis är Ulla Leissners bok underhållande och lärorik, med beskrivningar av problem och konflikter som kan möta ledare/chefer i allmänhet, men särskilt kvinnor i höga positioner. Hon sammanfattar många viktiga synpunkter på sjukvårdens organisation och styrning från sina verksamma år, och hon redovisar också förslag som kan vara av intresse för den framtida utvecklingen av hälso- och sjukvården.