Syftet med att bilda IVO var att få en tydligare, mer samordnad och effektiv tillsyn. Flera steg mot det målet har också tagits under myndighetens ett och ett halvt år långa livstid, enligt Statskontoret.
Tack vare IVO:s tillsyn rättas brister inom vården ofta till, visar utvärderingen. Andra steg i rätt riktning som nämns är att man tagit fram en tillsynspolicy, en nationell riskanalys samt utvecklat kunskapsåterföringen till vård- och omsorgsgivare.
Men det finns också svaga punkter. Enligt en enkätundersökning som Statskontoret gjort, uppger nästan hälften av landstingen att de långa handläggningstiderna för tillsynen av vård- och omsorgspersonalen mycket ofta eller ganska ofta får negativa konsekvenser för patienten.
– Handläggningstiderna är fortsatt långa, vilket kan påverka rättssäkerheten negativt och kan medföra att brister i vården och omsorgen inte åtgärdas tillräckligt snabbt, konstaterar Statskontorets generaldirektör Ingvar Mattson i en kommentar.
IVO ska bedriva en riskbaserad tillsyn. Men myndigheten har svårt att prioritera tillsynsinsatserna på grund av den stora mängden patientklagomål. Hanteringen av patientklagomålen stod för nästan en tredjedel av kostnaderna förra året. Nära 70 procent av myndighetens resurser gick till att utreda klagomål, lex Maria- och lex Sarah-anmälningar och tillsyn av boenden för barn och unga. Utrymmet för egeninitierad tillsyn är mycket litet.
Den så kallade Klagomålsutredningen lämnade nyligen ett förslag som går ut på att vårdgivaren bör ha huvudansvar för att utreda klagomål från patienter, medan IVO ska ta hand om de allvarliga fallen. Oavsett om förslaget blir verklighet eller inte, måste IVO bli effektivare i sitt arbete med klagomål och anmälningar, enligt Statskontoret.
En annan svaghet är att bedömningarna är för spretiga. Myndighetens inspektörer efterfrågar mer praxis och stöd för att kunna göra enhetliga bedömningar i snarlika ärenden. Statskontoret anser att chefsjuristen ska få ett tydligt ansvar för att säkerställa enhetlighet i besluten och att den interna kommunikationen måste stärkas.
Enligt intervjuer med inspektörer råder det fortfarande en »ängslig« kultur, något som togs upp redan i en delrapport. Trots att generaldirektören upplevs ha en attityd som tillåter att våga pröva och göra fel, så finns det en rädsla att göra det hos både chefer och jurister.
Statskontoret har frågat vård- och omsorgsgivare hur de uppfattar kompetensen hos inspektörerna. De flesta ger inspektörerna ett gott betyg. 70 procent av landstingen tycker att tillsynen leder till en förbättrad patientsäkerhet. 80 procent av landstingen uppger till exempel att de mycket eller ganska ofta har ett samtal med berörd vårdpersonal efter IVO:s kritik. Nästan lika många säger att de tar kontakt med den enskilda som klagat och inför nya rutiner.
Både landsting och privata vårdgivare efterfrågar dock mer dialog med IVO för att exempelvis få råd och stöd inför beslut. Man vill även att myndigheten ska lyfta fram positiva exempel och saknar mer övergripande analyser.
IVO
IVO startade sin verksamhet i juni 2013. Den nybildade tillsynsmyndigheten tog då över tillsyn och tillståndsprövning av hälso- och sjukvård och socialtjänst från Socialstyrelsen.
Bakgrunden till beslutet att bilda IVO var att tillsynen av socialtjänsten och hälso- och sjukvården samordnades år 2010. Allt lades under Socialstyrelsen, men efter en granskning av reformen föreslog Statskontoret att en renodlad tillsynsmyndighet skulle bildas för att tillsynen skulle bli mer kraftfull.
IVO har cirka 700 medarbetare och en årlig budget på drygt 650 miljoner kronor. Verksamheten bedrivs vid fyra avdelningar i Stockholm och sex regionala avdelningar.
Utvärderingen av IVO
Statskontoret fick i februari 2013 i uppdrag att följa upp och utvärdera inrättandet av IVO. I mars kom Statskontoret med en delrapport.