Nu är de centrala avtalen klara och återigen har Läkarförbundet missat chansen att utjämna löneskillnaderna mellan sina manliga och kvinnliga medlemmar.

Kvinnor tjänar kvinnor 90 procent av männens löner, och mönstret går igen på alla nivåer med några få undantag. Även bland AT-läkare och underläkare innan legitimation skiljer det en dryg hundralapp i månaden till männens fördel, trots att det i början av karriären rimligtvis inte kan finnas några sakliga anledningar till löneskillnader mellan könen.

Gapet ser inte ut att minska. Visserligen var löneökningen i procent något högre för kvinnor än för män (3,8 respektive 3,6 procent), för individer med samma befattning. Men i kronor och ören ökar skillnaderna fortfarande.

Läkarförbundet har antagit ett integrerat jämställdhetsperspektiv som ska påverka alla verksamhetsområden, så kallad mainstreaming. Det är en lovvärd ansats, men sådana program riskerar ibland att leda till urvattning av jämställdhetsarbetet. Kritik mot programmets passiva hållning och brist på idéer om hur resultat ska uppnås har förts fram under lång tid. Läkarförbundet har också synen att oskäliga löneskillnader ska hanteras lokalt utan större inblandning från förbundet centralt, något som inte visat sig fungera särskilt bra.

I vår genomgång av lönekartläggningarna de senaste 10 åren (2002–2012) kan vi se att löneskillnaderna kvarstår. Procentuellt har det skett en marginell förändring till det bättre, men i kronor och ören ökar lönegapet mellan kvinnor och män på nästan samtliga nivåer. Det är bara bland de högsta cheferna och AT-läkarna som glappet minskar. Totalt sett har lönegapet ökat från 4 794 kronor i månaden 2002 till 5 773 kronor 2012, trots att andelen kvinnor bland specialister ökar för varje år, vilket snarast borde motverkat klyftan.

Vi tycker att löneskillnaderna är orättvisa och oacceptabla och kräver att Läkarförbundet tar jämställda löner på allvar i framtida förhandlingar. Vi vill se konkreta förslag och aktiv handling så att inte ytterligare tio år passerar utan att någonting händer.

Läs repliken:
Arbetsgivaren ansvarar för osakligheten