Studien 1913 års män visar på konsten att bli 100 år

Studien 1913 års män i Göteborg startades av framlidne Gösta Tibblin år 1963. Ett representativt urval omfattande en tredjedel av alla män födda 1913 och boende i Göteborg (N = 973) gjordes. Av dessa kom 855 (88 procent) till den första undersökningen vid 50 års ålder. Återundersökningar gjordes vid 54, 60, 67 och 80 års ålder samt vid 100 års ålder (n = 7).

Den första publikationen om riskfaktorer för hjärtinfarkt i multivariabel analys publicerades 1973 [1], och en senare om faktorer av betydelse för att bli 90 år publicerades 2011 [2]. Utöver detta har en lång rad artiklar och avhandlingar från studien publicerats. Den studie som presenteras här är en sammanställning av resultat som redovisats i en engelskspråkig artikel i Scandinavian Cardiovascular Journal [3] (redaktören för tidskriften har givit tillstånd att publicera denna svenska översättning). 

Studien är godkänd av etiska kommittén vid Göteborgs universitet.

Metoder

Alla undersökningar upp till 80 års ålder gjordes på Sahlgrenska sjukhuset eller Östra sjukhuset, men vid 100 år gjordes undersökningen i männens bostad. Anamnes sedan föregående undersökning upprepades och fysikalisk undersökning och blodtrycksmätning gjordes av Lars Wilhelmsen; dessutom togs blodprov. Ekokardiografisk undersökning med Siemens P50 mobil enhet gjordes av Mikael Dellborg. Vid denna användes standardprojektioner, och dopplersignaler registrerades. Ejektionsfraktionen bedömdes visuellt.

Statistik. Konventionella metoder användes. Beroende på att mycket få män (n = 7) var tillgängliga för analys vid 100 års ålder, kompletterades resultaten med analyser fram till 90 års ålder. För analyser från 50 års ålder till 100 år användes Cox proportionella hazardkvot eller Poisson-regression [4, 5]. Tvåsidigt P-värde <0,05 ansågs signifikant.

Resultat

Dödlighet. 50 procent av den ursprungliga kohorten levde till 80 år, och mellan 91 och 95 års ålder dog 78 procent av dem som dog mellan 90 och 100 år. Följande dödsorsaker noterades för tiden mellan 50 och 100 år: 

• hjärtsjukdomar 42 procent (varav 25 procent ischemisk hjärtsjukdom)
• stroke och degenerativ hjärnsjukdom 8 procent
• maligna sjukdomar 6 procent
• pneumoni 13 procent
• andra infektionssjukdomar 7 procent. 

Demens och senilitet registrerades hos 23 procent, och bland dessa var 7 procent registrerade i kombination med somatiska diagnoser.

Faktorer av betydelse för att uppnå 90 års ålder var: 

• aldrig rökt 
• måttlig kaffekonsumtion (upp till 4 koppar/dag) 
• lågt totalt serumkolesterol (dessa tre faktorer var mätta vid 50 års ålder) 
• bra arbetskapacitet vid arbetsprovet vid 54 års ålder 
• hög hyra (som mått på hög inkomst) vid 50 års ålder
• hög dödsålder hos modern mätt flera gånger i multivariabel analys under uppföljningen.

Av dessa faktorer var icke-rökning den starkaste faktorn (Figur 1) och moderns dödsålder den svagaste (Tabell I).

Undersökning vid 100 års ålder. 12 män (1 procent) levde till början av 2013, men 2 dog före planerad undersökning, 2 ville inte delta och 1 man var dement och samtycke kunde inte erhållas. Således blev 7 män undersökta i bostaden. En man levde tillsammans med sin hustru, en bodde ensam, och resten bodde i äldreboenden. Ingen av de 7 männen rökte, alla var väl orienterade till tid och rum, alla använde hörapparat och kunde läsa böcker och se på tv. Samtliga var slanka, hade god hållning och använde rullator.

Av laboratorietesten (Tabell II) är det intressant att 6 av 7 män hade förhöjt »högkänsligt« troponin T (troponin T mätt med högkänslig metod), vilket med gängse »normalvärden« skulle indikera pågående hjärtinfarkt. 5 av 7 män hade förhöjda värden av NT-proBNP (N-terminal natriuretisk peptid av pro-B-typ), som indikerade hjärtsvikt. Alla utom 1 hade förhöjda värden av »högkänsligt CRP« (CRP mätt med högkänslig metod), som skulle tala för låggradig inflammation. Ingen hade kliniska tecken på hjärtsvikt eller inflammation, medan 1 man hade diabetes typ 1, och 1 man behandlades med simvastatin mot förhöjda blodfetter. 

Ekokardiografi. Ejektionsfraktionen var normal hos alla männen. Ett vanligt fynd var viss hypertrofi av vänster kammare. Ett mindre läckage i aortaklaffen sågs hos alla männen.  Inte i något fall sågs hypo- eller akinesi i vänsterkammaren. En man hade förmaksflimmer. Ingen behandlades med antikoagulantia.

Diskussion

Enligt offentlig statistik har en kontinuerlig förbättring av överlevnaden registrerats under många år, och man har beräknat att 50 procent av dagens barn kommer att leva till 100 år. En av förklaringarna till den förväntat förbättrade överlevnaden skulle kunna vara mindre rökning i befolkningen, lägre kolesterolvärden, bättre behandling av hypertoni och kanske bättre socioekonomisk standard i framtiden. 

Det råder påtaglig samstämmighet mellan faktorer av betydelse för överlevnad under kortare uppföljning [1] och upp till 100 år som i den aktuella studien. Detta kan delvis förklaras av att ischemisk hjärtsjukdom är vanlig hos män både i medelåldern och i högre åldrar. I tidigare analyser fann vi att lågt blodtryck var en positiv överlevnadsfaktor, vilket inte kom fram i dessa senare analyser. Sammanfattningsvis talar den prospektiva analysen för att personliga vanor är av stor betydelse för överlevnad till 100 års ålder, medan föräldrars dödsålder (som inte kan påverkas) spelar mindre roll.

Våra fynd stämmer överens med sådana som tidigare rapporterats och som fann att moderns, men inte faderns, dödsålder spelade roll för sönernas överlevnad [6]. Man fann också att icke-rökning och bra handtryck var relaterade till lång överlevnad. I detta sammanhang är resultaten i en dansk studie [7] av intresse; man fann genetiska skillnader mellan könen i överlevnad till hög ålder, men man hade ingen förklaring till hur denna skillnad uppstod. 

Laboratoriedata vid 100 års ålder antydde högre normalvärden än vid lägre åldrar, eftersom flera värden var förhöjda hos dessa kliniskt friska män. Detta talar för att normalgränserna behöver åldersjusteras för att inte äldre personer ska läggas in på sjukhus i onödan med misstanke om hjärtinfarkt eller hjärtsvikt.