Figur 1. Antal recept på PDE-5-hämmare och melanomrisk per stadium [2].

Autoreferat. En forskargrupp från Harvarduniversitet i Boston, USA, rapporterade nyligen att sildenafil (Viagra), som används vid erektil dysfunktion, ökar risken för malignt melanom [1]. Resultaten baserades på 14 män med melanom som i en enkätundersökning uppgivit att de tog Viagra. Resultaten fick stor uppmärksamhet i USA där advokater började annonsera efter män som använt sildenafil och senare drabbats av melanom.

För att verifiera dessa fynd designade vi en populationsbaserad nästlad fall–kontrollstudie baserad på data i svenska hälso- och sjukvårdsregister [2]. Vi identifierade män med melanom i Nationellt kvalitetsregister för hudmelanom, och information om användning av fosfodiesterashämmarna (PDE-5-hämmare) sildenafil, tadalafil och vardenafil hämtades från Läkemedelsregistret. Information om utbildning och inkomst hämtades från LISA (longitudinell integrationsdatabas för sjukförsäkrings- och arbetsmarknadsstudier). Baserat på data i Patientregistret konstruerades ett index för samsjuklighet. Vi undersökte också risken för basaliom, en hudcancer där den beskrivna verkningsmekanismen för PDE-hämmare inte finns beskriven.

Vi fann att 435 av 4 065 (11 procent) av män med melanom och 1 713 av 20 325 (8 procent) av kontrollmännen hade använt PDE-5-hämmare. I enighet med den tidigare studien fann vi visserligen att män som tagit PDE-5-hämmare hade en ökad risk för melanom (oddskvot [OR] 1,21; 95 procents konfidensintervall [KI] 1,08–1,36), men att den högsta risken sågs för melanom i stadium 0 bland män som tagit ut ett enda recept av PDE-5-hämmare (OR 1,86; 95 procents KI 1,36–2,53). Vidare fann vi att PDE-5-hämmare med lång halveringstid, tadalafil och vardenafil, inte var förenade med högre risk än sildenafil.

Våra resultat talar därför emot ett dos–responssamband för PDE-5-hämmare och melanomrisk. Män med hög inkomst och hög utbildning hade ökad risk för melanom, medan män med hög samsjuklighet och ogifta män hade lägre risk. Bruk av PDE-5-hämmare var också förenat med ökad risk för basaliom (OR 1,19; 95 procents KI 1,14–1,25).

Sammanfattningsvis talar mönstret i resultaten mot ett orsakssamband mellan användning av PDE-5-hämmare och melanomrisk. Våra fynd talar mer för att det finns andra gemensamma faktorer för bruk av PDE-5-hämmare och risken för melanom – en cancer för vilken solbestrålning är den viktigaste riskfaktorn.

Vår studie är ett exempel på hur den unika kombinationen av populationsbaserade kvalitetsregister och andra hälso- och sjukvårdsregister kan användas för att studera möjliga läkemedelsbiverkningar. I det här fallet talar resultaten för att användning av PDE-5-hämmare kan fortsätta utan förändring.