I JAMA Psychiatry visas att bristande social integration är en riskfaktor för självmord bland kvinnor. Undersökningen har gjorts i USA och bygger på kohorten Nurses health study som omfattar över 72 000 kvinnliga sjuksköterskor, vilka följs med löpande kontroller och frågeformulär vartannat år sedan 1992.

Till uppgifterna som samlats in hör data om bland annat kost, medicinering och sjukdomar. Forskarna har tittat på data från perioden 1992 till 2010 och med hjälp av sju parametrar beräknat ett »integrationsindex« som ger en poäng mellan ett och tolv på hur socialt integrerad respektive individ är. Till de sju parametrarna hör om individen är gift, hur stort hennes sociala nätverk är och om hon är medlem i någon religiös eller annan typ av förening. Skattningen av social integration gjordes från den sociala situation kvinnan befann sig i 1992. Kvinnorna var då i åldrarna 46 till 71 år.

Utifrån resultaten delades kvinnorna in i fem grupper efter nivå av integration. Registerdata visar att det totalt skedde 43 självmord under den 18 år långa uppföljningsperioden, en period som totalt omfattar mer än 1,2 miljoner personår. Utifrån indexpoängen har kvinnorna delats in i fyra grupper beroende på grad av social integration.

När författarna analyserar materialet visar det sig att dålig social integration är en riskfaktor för suicid. Risken att ta sitt liv var mer än fyra gånger högre i gruppen med lägst social integration jämfört med gruppen med högst (hazardkvot för gruppen med bäst social integrering jämfört med sämst: 0.23, 95 procents konfidensintervall 0,09-0,58). Ett annat sätt att se på siffrorna är givetvis att god social integration utgör en skyddsfaktor för suicid bland kvinnor.

Ett liknande samband har tidigare noterats för män, men den aktuella studien visar att magnituden av riskökningen tycks vara större för kvinnor, det vill säga: dålig social integration tycks öka risken för suicid mer för kvinnor än för män. Författarna konsterar att de aktuella rönen har viktiga implikationer för suicidprevention. Resultaten står sig även efter att författarna justerat för annan psykiatrisk problematik.

Att forska kring suicidprevention är ofta svårt då suicid (som tur är) är mycket ovanligt, vilket gör att det krävs mycket stora material för att kunna nå statiskt signifikanta resultat.