Autoreferat. Intrahepatisk kolestas under graviditet, ibland kallad graviditetsklåda eller hepatos, är den vanligaste leversjukdomen under graviditet. I Sverige drabbas omkring 1,5 procent av alla gravida kvinnor i slutet av andra och tredje trimestern av graviditeten av intrahepatisk kolestas, vars symtom visar sig som svår klåda i bland annat handflator och fotsulor. Diagnosen ställs med förhöjda gallsyror och/eller transaminaser då man har uteslutit annan möjlig förklaring till symtomen. Det är väl etablerat att intrahepatisk kolestas är förknippad med risker för det ofödda barnet, i synnerhet för tidig födsel och mer sällsynt även dödfödsel. Däremot har intrahepatisk kolestas för mamman under lång tid ansetts som ett påfrestande men benignt tillstånd som spontant försvinner efter förlossningen. I en tidigare studie kunde vi dock se en 3–5 gånger ökad risk för kvinnor med intrahepatisk kolestas att senare under livet diagnostiseras med allvarliga hepatobiliära sjukdomar, såsom hepatit C, cirros och gallsten. Omvänt löpte kvinnor med känd lever- eller gallvägssjukdom större risk att drabbas av intrahepatisk kolestas [1].
I en aktuell studie omfattande drygt 125 000 graviditeter undersökte vi sambandet mellan intrahepatisk kolestas och senare cancer, diabetes mellitus och andra autoimmuna sjukdomar samt hjärt- och kärlsjukdomar [2]. Kvinnor med intrahepatisk kolestas hade ca 25 procent ökad risk för att senare få diagnosen immunmedierade sjukdomar – särskilt diabetes mellitus och Crohns sjukdom, men inte ulcerös kolit. Det fanns också en 12 procent ökad risk för senare hjärt–kärlsjukdom, särskilt vid samtidig havandeskapsförgiftning.
Det fanns inte någon övergripande ökad risk för cancer eller cancertyper såsom kolorektal, bröst-, lung- eller genital cancer. Dock noterades en 2,62 gånger högre risk för cancer i gallträdet (95 procents konfidensintervall [KI] 1,26–5,46) och en 3,61 gånger ökad risk för levercancer (95 procents KI 1,68–7,77). Även efter justering för en diagnos av hepatit C, som är mycket starkt förknippad med levercancer (risk 31,23; 95 procents KI 9,90–99,52), hade kvinnor med intrahepatisk kolestas fortfarande 2,66 gånger ökad risk för senare levermalignitet (95 procents KI 1,16–6,12).
Resultaten stärker rekommendationen att utreda gravida kvinnor med klåda för hepatit C och, naturligtvis, vid positiv serologi behandla efter förlossning. Vi rekommenderar också en uppföljning av leverfunktionstest 6–12 veckor efter förlossningen hos alla kvinnor med intrahepatisk kolestas med och utan ihållande klåda och, vid fortsatt förhöjda leverenzymsvärden, ytterligare utredning av en hepatolog.