I början av december 2004 överlämnade Socialstyrelsen rapporten »Vad vet vi om flickor som skär sig?« till regeringen. Det var slutredovisningen av regeringsuppdrag om flickor som skadar sig själva. Den avslutande rapporten är ett underlag från experter. Det betyder att experterna själva svarar för innehållet. Men eftersom Peter Ankarbergs synpunkter berör avgränsningen av uppdraget måste Socialstyrelsen ändå kommentera vissa delar.

Avgränsades
Människor kan skada sig själva på många olika sätt, genom självmordsförsök, risktagande, missbruk av alkohol, narkotika, läkemedel och genom direkta fysiska självskadehandlingar. Efter diskussioner med uppdragsgivaren beslöts att uppdraget skulle avgränsas till att gälla fysiska självskador, i form av att skära sig, bränna sig och liknande. Självmordsförsök, tex i form av förgiftning, skulle inte ingå. Utan sådan avgränsning skulle uppdraget ha blivit omöjligt att genomföra inom den tidsram som ställts till förfogande.
I första hand skulle unga flickor i åldern 13–18 år vara fokus för uppdraget. Då det visade sig att mycket få undersökningar var inriktade på just ungdomar har, med tydliga reservationer i rapporten, även material från äldre människor med självskadebeteende använts för att belysa delar av problematiken.
Det finns, som också tydligt framgår i rapporten, ett rimligt empiriskt stöd för avgränsningen mot självmordsförsök. En sådan avgränsning bedöms vara nödvändig för att utveckla kunskapen om självskadebeteende. Människor med självskadebeteende avser som regel inte att ta sina liv. Deras skador är vanligen ganska ytliga och kräver sällan sjukhusvård. Ofta beskrivs också specifika psykiska reaktioner i form av påtaglig, om än tillfällig, ångestlindring efter självskadan.
I litteratursökningen har dessa avgränsningar följts, dvs inom denna avgränsning har författarna inte återfunnit relevanta utvärderingar av psykoterapier utifrån psykodynamisk teori. I rapporten framhålls att evidensgrunden för kognitiv beteendeterapi och dialektisk beteendeterapi också är bristfällig även om evidensstödet av experterna bedömts vara något starkare, vilket motiverat skrivningen i Socialstyrelsens förslag till åtgärder. »Socialstyrelsen anser det angeläget, i avvaktan på stabilare vetenskapligt stöd, att samhället ändå skapar möjligheter för sådan pedagogisk behandling som har någon form av evidensstöd, tex kognitiv beteendeterapi eller dialektisk beteendeterapi, för unga människor som återkommande skadar sig själva.«
De i regeringsuppdraget ingående rapporterna »Flickor som skadar sig själva – En kartläggning av problemets omfattning och karaktär« och »Vad vet vi om flickor som skär sig?« kan hämtas från webben: www.socialstyrelsen.se under rubriken Publicerat.