Den 20 juni 2013 skrev den danska regeringen under ett ovanligt avtal med de centrala företrädarna för berörda fackföreningar och arbetsgivarorganisationer. Avtalet handlar om att den offentliga sektorn ska moderniseras, och i sju punkter fastslås det hur.

I punkt tre behandlas tillit: »Ledning och styrning skall baseras på tillit till medarbetarna, så att det skapas plats och rum där de kan utveckla sin professionalism och sitt engagemang.« Begreppet tillit återkommer på flera ställen, och den process som avtalet satte igång kallas i Danmark för tillitsreformen.

Varför skrevs ett sådant avtal just då? Christian Tangkjær, universitetslektor och prodekan vid Copenhagen Business School (CBS), är specialist på offentlig styrning. Han säger att det länge funnits en kritik mot detaljstyrningen inom den offentliga sektorn:

– Den ledde till byråkratisering och överdrivna krav på dokumentation. Det har funnits exempel i medierna på att handläggare har använt nästan halva sin tid till dokumentation, i stället för till klientkontakter.

– De tre parterna som skrev under avtalet har säkert haft olika intressen. Men djupast sett har de alla ett gemensamt intresse av att slippa onödig byråkrati. Samtidigt hade vi också nått en punkt där nästan alla politiska partier var överens om att styrningsraseriet hade gått för långt.

I Sverige startade den breda debatten om New public man­agement (NPM) med journalisten Maciej Zarembas artikelserie i Dagens Nyheter 2013. I Danmark var man långt tidigare ute.

Den 29 mars 2007 publicerade tidningen Politiken ett stort uppslaget debattinlägg med den uppseendeväckande rubriken »Förlåt oss – vi viss­te inte vad vi gjorde«. Artikelförfattare var åtta höga tjänstemän i regeringskansliet, som själva varit aktiva i att införa NPM i Danmark på 1990-talet. »I dag vet vi att det har gått överstyr«, skrev de och bad om förlåtelse.

Inlägget utlöste en våg av debatt och kritik mot NPM, inte minst bland läkare, lärare och andra berörda professioner. Där lades grunden till det som 2013 skulle bli tillitsreformen.

– NPM har definitivt varit ett begrepp som varit föremål för kritik, säger Christian Tangkjær. Många offentliga ledare och deras medarbetare har upplevt NPM som ett övergrepp mot deras autonomi.

Niels Thyge Thygesen är även han universitetslektor vid Copenhagen Business School, men han är också en profilerad företrädare för tillitslägret. Han har bland annat skrivit två böcker om tillit. Den senaste, »Tillid på bundlinjen« från 2013, används som handbok på många arbetsplatser där man vill gå över till mer tillitsinriktad styrning.

– Mer tillit gör den offentliga sektorn både billigare och bättre, säger Niels Thyge Thygesen och ger ett exempel.

Det finns mätningar som visar att av en arbetstimme använder en socialrådgivare 45 minuter till rapportering och dokumentation, så att det bara återstår 15 minuter till att träffa klienterna. Om hen dessutom ska samarbeta med skolan och en rad andra institutioner blir det bara 5 minuter kvar, säger han:

– Antingen fortsätter man att »effektivisera« med denna modell, med mindre och mind­re tid för att göra jobbet. Eller så väljer man att ha tillit till de starka professioner vi har i Danmark. De har långa utbildningar. De klarar det själva.

Hur skulle det se ut? Niels Thyge Thygesen exemplifierar med kultur- och fritidsförvaltningen i Köpenhamns kommun, en av de förvaltningar som gått längst i att anamma tillitstänkandet.

Tidigare var det så att alla skolor och andra institutioner, med täta mellanrum, skulle rapportera till cheferna på förvaltningen om sin ekonomi. Nu har den högste förvaltningschefen infört en helt ny rutin: »Inga nyheter är goda nyheter.«

– Det betyder att man bara rapporterar när det är problem, förklarar Niels Thyge Thygesen. Då sparar man arbete och pengar jämfört med när man rapporterar hela tiden. På så sätt blir det mer pengar till bibliotek och annat.

Trots den långvariga och hårda kritiken mot New public management är få beredda att skrota den helt.

– Det finns nästan ingen som säger att vi ska implementera tillit i stället för NPM, säger Christian Tangkjær. Det finns element av effektivisering och resursstyrning i NPM som nog har kommit för att stanna. Men det behövs mer tillit för att skapa balans.

Att man har tillit innebär inte heller att man överlåter det fulla ansvaret på medarbetarna, understryker han. I stället handlar det om att både chefen och medarbetarna behöver utveckla sina tänkesätt.

Nu har det gått drygt två år sedan tillitsreformen sparkade igång. Resultatet hittills är ojämnt. Å ena sidan ett antal förvaltningar i Köpenhamn och en del andra kommuner som har kommit långt i att anamma tillitsreformen, å andra sidan institutioner som knappt har gjort någonting alls.

Christian Tangkjær anser att det är för tidigt att avgöra om tillitsreformen har lyckats eller misslyckats.

– Det finns press från många håll: NPM, styrning, dokumentation och så vidare. Det är som en supertanker som det är svårt att ändra kursen på. Tillitsreformen har fört in en annan horisont än den traditionella styrningen. Men det man säger ska översättas i praxis.

Kan man trots allt säga att någonting har hänt?

– Ja, helt säkert. Men det är mer en rörelse än en systematisk reform.

Tillitsreformen beslutades av en regering som leddes av Socialdemokraterne. Reformen var framför allt en hjärte­fråga för Radikale Venstre, ett vänsterliberalt parti som satt med i koalitionsregeringen. Dåvarande partiordföranden Margrethe Vestager fick som ekonomi- och inrikesminister huvudansvaret för att förverkliga reformen.

I juni i år hölls val till Danmarks riksdag, folketinget, med resultatet att de borgerliga partierna tog över majoriteten. Venstre, som närmast motsvarar de svenska Moderaterna, har bildat en minoritetsregering med stöd av de andra borgerliga partierna.

Vad kommer detta att betyda för tillitsreformen? Inte särskilt mycket, tror de bedömare Läkartidningen talat med. 

Att minska byråkratiseringen i den offentliga sektorn kan de flesta partier skriva under på. Varken regeringen eller någon annan har begärt att tillitsreformen ska avskaffas.