MRSA(meticillinresistenta Staphylococcus aureus)-spridning på två intensivvårdsavdelningar i London har studerats i en prospektiv studie. I en första och sista fas om vardera tre månader isolerades patienter med känd eller nyupptäckt MRSA på isoleringsrum enligt gängse principer. I en mellanfas om 6 månader isolerades inte patienter, dvs de låg kvar på flerbäddsrum. Under alla studiefaser odlades patienterna för MRSA vid ankomst, veckovis och vid utskrivning från IVA.
Under alla faserna följde man nationella basala hygienföreskrifter. Man lade även ned stor möda på att mäta andra faktorer för smittspridning, som sängavstånd, bemanning, basal förekomst av MRSA (9 respektive 30 procent för de två intensivvårdsavdelningarna) samt följsamheten av basala hygienföreskrifter (noterbart var att handhygienrutinerna inte följdes i tillräcklig grad).
Man fann ingen ökad spridning av MRSA (kolonisation eller infektion) utan isolering (12 procent) jämfört med perioder där isolering skedde, 10 procent. Andelen patienter som utvecklade MRSA-betingad infektion var lika mellan intensivvårdsavdelningarna, såväl med som utan isolering och oberoende av om patienter var koloniserade med MRSA eller ej vid ankomsten till IVA.
Man kunde även konstatera att ingen ökad spridning skedde av en viss typ av MRSA. Bevisligen fanns ingen skillnad i MRSA-spridning och detta oberoende av skillnader mellan intensivvårdsavdelningar, patientpopulation, basal MRSA- förekomst och vårdtider.
Resultaten är intressanta och kanske kontroversiella och bör med nödvändighet inte extrapoleras till svenska intensivvårdsavdelningar och framför allt inte till vanliga vårdavdelningar. Man kan tolka resultaten som att isoleringen per se kanske inte är viktigast, utan följsamheten till basala hygienföreskrifter (mindre spring mellan patienter, bruk av handskar och skyddsrock samt sprithandtvätt före och efter patientarbete).
Att undvika förflyttning av kritiskt sjuka patienter till isoleringsrum kan minska därmed behäftade risker. Tänkbart är att vård på isoleringsrum även kan innebära mindre klinisk närvaro, vilket negativt kan påverka vården.