Läkemedelsverket har publicerat en uppdatering av kunskapsläget om glitazoner, en ny behandlingsprincip vid typ 2-diabetes. I Sverige finns två glitazoner registrerade: rosiglitazon (Avandia) och pioglitazon (Actos). Glitazonerna tillhör gruppen PPAR-gamma-agonister, och utövar sin effekt i cellkärnan på fettomsättning, kolhydratomsättning och insulinkänslighet.
Behandlingsprincipen är intressant då centrala mekanismer vid typ 2-diabetes som insulinkänslighet och betacellsfunktion påverkas. Samtidigt måste behandlingen – innan den kan införlivas i terapirekommendationer – visa sig gynnsam i förhållande till kardiovaskulära komplikationer av typ 2-diabetes. Effekt på surrogatvariabler som HbA1c är inte tillräckligt.
Om behandlingen dessutom kan medföra risk för andra sjukdomar kan risk–nyttabalansen radikalt förändras.
Av Läkemedelsverkets uppdatering framgår att man i prekliniska djurstudier med glitazoner sett ökade risker för cancerutveckling, särskilt cancersjukdomar i urinvägarna och hemangiosarkom. Om detta har relevans för människor är omöjligt att avgöra men kräver fortsatt uppmärksamhet i studier och klinisk verksamhet. Även kardiovaskulär säkerhet måste studeras mer ingående innan vi vet om glitazonerna gör mer nytta än skada på lång sikt. Vätskeretention och försämring av hjärtsvikt är redan kända risker och lipideffekterna motsägelsefulla. Studier med kliniskt relevanta mått på kardiovaskulär morbiditet och mortalitet har ännu inte redovisats men kommer. Den första väntas under 2005.
Kunskapsläget är ännu alltså ofullständigt och farhågor om ogynnsamma effekter påtagliga. Det är därför anmärkningsvärt att glitazoner börjar införlivas i terapirekommendationer från en del läkemedelskommittéer. De avslutande orden i Läkemedelsverkets uppdatering är närmast ett understatement:
»Tills data från dessa studier (karcinogenitetsstudier, min anm), liksom från studier avseende långtidsnytta finns tillgängliga bedöms fortsatt återhållsamhet i förskrivningen av Actos och Avandia motiverad.«