Jag tror att jag och professor Danuta Wasserman kan enas om att det år 2001 skedde 110 självmord i åldrarna 15–24 år medan antalet år 2002 var 146. Man kan dock inte från enstaka data med vetenskaplig trovärdighet dra generella slutsatser såsom att »självmord bland unga ökar ytterst oroväckande«, som professor Wasserman gjorde i sin Medicinska kommentar [1]. I sin replik på mitt kritiska inlägg står dock professor Wasserman fast vid sin slutsats, vilket förvånar [2, 3].
Program i Florida
Förvånande, men konsekvent, är också professor Wassermans påstående att en vetenskaplig utvärdering av ett »självmordspreventivt program« i Florida rörande 330 000 elever skulle ha resulterat i en »signifikant minskning av både självmordsförsök och självmord«. Då professor Wasserman nu kompletterat med referensangivelse [4] kan uppgifterna kontrolleras.
Man finner då att programmet initierades skolåret 1989–1990, vilket jag markerat med en vertikal linje i diagrammet (Figur 1). Under dessa två kalenderår inträffade 7 respektive 4 självmord i länets skolor inklusive high school. Under de två kalenderåren 1993–1994, då programmet hade varit igång under fem års tid, befanns antalet självmord vara 3 respektive 5.
Detta var inte något imponerande resultat och någon statistisk signifikansberäkning finns naturligtvis inte redovisad. I stället beslutade man sig för att jämföra hela perioden 1989–1994 med perioden 1980–1988 och fick då fram en »dramatisk minskning, 62,79 procent«!
Det är detta resultat som professor Wasserman okritiskt för vidare i sin Medicinska kommentar och i efterföljande replikskifte. Att slutsatsen är felaktig framgår av diagrammet, som jag för övertydlighets skull låtit mitt kalkylprogram komplettera med en trendlinje. Minskningen av självmord skedde under decenniet innan programmet startade.
Slutsats
Slutsatsen av denna faktakontroll är att »suicidpreventiva program« ännu inte visats ha någon suicidpreventiv effekt. Riksdagen har alltså ingen anledning alls att »anta det Nationella programmet för självmordsprevention« som professor Wasserman föreslog i sin Medicinska kommentar. Diagnos och behandling av den underliggande sjukdomen vid majoriteten självmord, nämligen depression, är en strategi som är betydligt bättre dokumenterad [5, 6].
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.
Publicerad:
Läkartidningen 14/2005
Lakartidningen.se