Den 14-årige pojken insjuknade den 7 mars med kräkningar, lös avföring och buksmärtor. Han inremitterades samma dag till kirurgakuten vid ett sjukhus. Han hade ont, lite feber men låg snabbsänka och lades in för observation och fick dropp.
Dagen därpå hade hans feber stigit upp mot 40 grader framåt eftermiddagen. Han fick febernedsättande. Senare samma dag skrevs han ut. Han blev dock sämre och återkom akut den 10 mars. Nästa dag opererades han för brusten blindtarm.
Pojkens mor anmälde kirurg A och »delvis« en kirurg B för att hennes son blev hemskickad den 8 mars, trots att han hade 40 graders feber.
Hon uppgav bland annat att hennes son hade fruktansvärda magplågor, vilka kom i intervaller. Han kunde varken äta eller dricka. Enligt läkemedelsjournalen hade han 40 graders feber. Trots att han var så dålig blev han inte undersökt den 8 mars och något nytt CRP togs inte.
Kirurg A skrev ut sonen utan att ens träffa honom. Han ställde diagnosen vinterkräksjuka. Mamman ifrågasatte var det står att det gjordes noggranna undersökningar innan man ansåg sig kunna avföra diagnosen blindtarmsinflammation. Till följd av att man inte lyssnade på hennes son brast blindtarmen.
Ansvarsnämnden läste pojkens journal och tog in yttrande av kirurgerna.
Kirurg A uppgav att han inte kom ihåg någonting utan hänvisade till journalen.
Diagnosen ibland ytterligt svår
Kirurg B berättade att pojken vårdades som bukobservation från den 7 till den 8 mars. Differentialdiagnoserna var då appendicit, ileus eller gastroenterit.
Då patienten lades in den 7 mars var han allmänpåverkad, buken var mjuk och oöm. Han var subfebril. Han lades in fastande för observation.
Patienten blev under vårdtiden helt besvärsfri. Kunde äta mat utan anmärkning, varför de läkare som tjänstgjorde på avdelningen den 8 mars skrev ut honom. B skrev sedan den 11 mars en epikris.
Det är ju välkänt att differentialdiagnosen appendicit ibland är ytterligt svår när det gäller akuta bukfall varför de är mycket frikostiga med bukobservation, framhöll B. Enligt vad som framgår av journalen har det gjorts mycket noggranna överväganden innan man ansåg sig kunna avföra diagnosen appendicit, till exempel hade patienten helt normala prov.
Bedömning och beslut
Ansvarsnämnden konstaterar att i omvårdnadsjournalen från den 8 mars hade ansvarig sjuksköterska antecknat att pojken på morgonen hade 38,3 graders feber och att han skulle få äta och dricka efter ronden.
På eftermiddagen stod det att »kirurgen frikänt» pojken och han fick åka hem. Det saknades uppgift om temperatur då. Några läkaranteckningar om pojkens tillstånd och läkarnas bedömning den dagen fanns överhuvud taget inte. Ansvariga läkare då var jourhavande underläkare och kirurg A som bakjour.
Det är inte godtagbart, understryker Ansvarsnämnden, att utan läkardokumentation om pojkens buksmärtor, temperatur eller övriga besked skriva ut honom. För detta kan inte kirurg A såsom bakjour undgå ansvar. Han åsidosatte av oaktsamhet sina skyldigheter i yrkesutövningen. Även om tillståndet kan vara svårtolkat i början av en blindtarmsinflammation är felet varken ringa eller ursäktligt och A får en varning.
Kirurg B var inte ansvarig för utskrivningen av pojken varför anmälan mot honom inte kan leda till disciplinpåföljd. ·