Förra året var dåvarande socialminister Lars Engqvist positiv till att pröva Protos, läkarnas eget förslag till nationellt familjeläkarsystem. Så avgick han och allt var ovisst. I fredags var det efterträdaren Ylva Johanssons tur att bekänna färg inför Distriktsläkarföreningens fullmäktige i Stockholm. Jodå, hon är också positiv, åtminstone delvis. Rekryteringen till primärvården skulle underlättas och kontinuiteten skulle bli bättre, tror hon.
–Jag tror Protos innehåller riktigt bra delar, men det ger inte svar på allt.
Hon lyfte särskilt fram hemsjukvården och vården av de multisjuka äldre. Där behövs också andra specialister, inte bara allmänläkare och en fast läkarkontakt, sa hon.
–Vi kanske är bland de bästa på att ta hand om gamla fru Johanssons alla diagnoser, men vi är inte bäst i världen på att ta hand om gamla fru Johansson. Idag har hemsjukvården blivit lite av Svarte Petter. Det är en underdimensionerad verksamhet och därför vill ingen ta hand om den. Jag tror att det som kan kallas närsjukvård behöver utvecklas.
Hon frågade fullmäktige om det går att bygga in drivkrafter i sjukvårdsorganisationen så att utvecklingen av primärvården gynnas. Och hur kan man öka tilltron till vården hos de friskaste men samtidigt mest missnöjda patientgrupperna? Och hur kan primärvårdens folkhälsoarbete bli bättre?
Svaret på alla dessa frågor var Protos, enligt DLFs ledamöter.
– Samhällsekonomin blir bättre och dödligheten sjunker när man bygger ut primärvården, men landstingen kan inte räkna på detta, sa Kerstin Ermebrant, DLFs styrelse.
–Ska man åka hem till de multisjuka är det dimensionering som behövs. Har du någon bättre lösning än att öka läkardimensioneringen? undrade Göran Fälthammar, Bohuslän.
Jo, ministern höll med om att allmänläkartätheten behöver öka, men problemet är att läkarna inte räcker. Dessutom behöver en del multisjuka äldre träffa andra specialister. Och när det gäller tillgänglighet eller trygghet så behöver det inte handla om en fast läkarkontakt, det kan till exempel räcka med att träffa en läkare, menade ministern.
Hon brukar få frågan om hon själv vill införa Protos.
–Nej, det tänker jag inte göra. Däremot är jag gärna med och bidrar som aktör för att stimulera till försök i större skala i några landsting.
Men hon vill att initiativet kommer från landstingen.
– Om ni ser Protos som ett misstroende mot landstingen som sjukvårdshuvudmän får ni svårt att komma fram. Mitt råd: hitta en annan angreppsvinkel för att komma fram med delar som avgränsat uppdrag och fast läkarkontakt.
Vem som ska ha ansvaret för sjukvården kan ändra sig i framtiden, antydde hon. Frågan utreds för närvarande av den så kallade Ansvarskommittén.
–Det finns inget som är heligt, men det går långsamt, sa Ylva Johansson.
Efteråt var Göran Fälthammar besviken.
– Det är bevisat att det är kostnadseffektivt med utbyggd generalistkompetens, kontinuitet och tillgänglighet. Men det vågar man aldrig stå för från politiskt håll, sa han.
Moa Vlastós, Västmanland, tyckte att ministern hade varit tydlig.
–Framför allt sa hon att om staten ska ta tillbaka ansvaret är det ett långsiktigt arbete.
Västmanland vore ett tänkbart landsting att pröva Protos i, tror Moa Vlastós.
Socialdepartementet och Sveriges Kommuner och Landsting ska inom kort bilda en gemensam arbetsgrupp för att titta på hur ett försök med Protos skulle kunna fungera.
–Vi är inte med i arbetsgruppen, men vi har haft kontakter. Det är oerhört positivt att Protos, som egentligen bara beskriver läkardelen, har ett stöd hos departementet, sa DLF-ordförande Benny Ståhlberg, som själv tror på försök i hemmaregionen Skåne.
Andra tänkbara »kandidater« som nämndes bland ledamöter var Kalmar, Norrbotten och Västra Götaland.
I DLFs styrelse ersatte Christer Olofsson, Blekinge, och Ann-Christine Sjöblom, Stockholm, de två avgående Eva Fägerskjöld och Per Nordlund.
