Dagens system där arbetsgivarna har det fulla ansvaret att utreda och beivra misstänkt oredlighet i forskning har kritiserats från många håll. Eftersom det inte bara är den utpekade forskarens rykte utan även lärosätets som står på spel kan opartiskheten alltid sättas i fråga. Det kan också hämma viljan att anmäla om man befinner sig i början av sin forskarbana och den utpekade forskaren har en stark position på lärosätet.

Ett annat problem som lyfts fram är att det inte finns någon enhetlig definition på vad som är god sed respektive oredlighet i forskningen, vilket leder till rättsosäkerhet för den anklagade.

På torsdagens regeringssammanträde beslutade regeringen att en särskild utredare ska ta ställning till om det ska vara möjligt för enskilda att vända sig direkt till en oberoende instans vid misstankar om eventuellt forskningsfusk. Utredaren ska också utreda hur begreppen god sed och oredlighet används på de olika lärosätena samt ta ställning till vilken roll lärosätena bör ha i upprätthållandet av god forskningssed och vilka uppgifter som bör ligga på ett eventuellt oberoende organ.

– Forskningsfusk är oacceptabelt. Det är otroligt viktigt att frågor som handlar om det hanteras på ett sådant sätt att allmänheten kan ha ett fortsatt högt förtroende för forskningen, säger Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning, i ett pressmeddelande.

Utredaren ska också se över hur skyddet och rättsäkerheten ska kunna garanteras, både för den som anmäler och den som anmäls, samt ta ställning till en eventuell preskriptionstid för forskningsfusk.

Till utredare av organisationen för utredningar av oredlighet har Margaretha Fahlgren, professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet, utsetts. Uppdraget ska redovisas den 25 november 2016.

Bakgrund

Vetenskapsrådet och Sveriges universitets- och högskoleförbund menade redan 2007 att en oberoende instans borde inrättas för att utreda anmälningar om forskningsfusk.

Den förra regeringen ansåg dock att ansvaret borde ligga kvar på högskolorna, men inrättade en expertgrupp vid Centrala etikprövningsnämnden, CEPN, som högskolorna kunde vända sig till för att få ett oberoende yttrande.

Regeringen konstaterar att det är få fall där högskolorna vänt sig till expertgruppen under pågående utredning. I det mycket uppmärksammade fallet med en gästprofessor som misstänktes ha förvanskat resultaten av operationer med konstgjorda luftstrupar kopplades CEPN-gruppen exempelvis aldrig in. I stället anlitades en enskild professor som oberoende expert. Denne fick dock inte tillgång till allt källmaterial, vilket lett till kritik mot arbetsgivaren, Karolinska institutet.