Läkekonsten har sedan tidernas begynnelse använt benämningar för att beskriva fenomen inom verksamhetsområdet, både sådana man kunnat förklara och sådana man ännu inte förstått. Att fånga i ord ger i alla fall en viss känsla av kontroll.

Att enhetliga benämningar och språk är en framgångsfaktor är en mycket gammal sanning. I första Mosebokens 11 kapitel berättas att Herren sade: »De är ett enda folk och har alla samma språk. Detta är bara början. Nu är ingenting omöjligt för dem, vad de än föresätter sig.« Även om denna berättelse om Babels torn i grunden handlar om övermodets pris visar den att begreppsförvirring skapar splittring och sönderfall, medan enhetlig begreppsvärld ger styrka.

Romanen Babels hus (1978) av kollegan PC Jersild hänvisar till historien om Babels torn; där beskrivs en sjukvård som blivit så specialiserad (dvs fragmenterad) att de människor som arbetar eller vårdas där varken förstår varandra eller varandras språk.

Under historiens gång har medicinare excellerat i att skapa egna benämningar. Att ge namn till något (att tex få en sjukdom uppkallad efter sig) ger status. Tyvärr har denna tendens till begrepps- och ordrikedom/-variation ofta lett till förvirring, eftersom samma ord i många fall inte betyder detsamma.

Ökad användning av samma läroböcker internationellt, vetenskaplig litteratur och konferenser med global penetrans och systematiskt nomenklaturarbete bidrar till ökad konsensus. Tyvärr är bristande enhetlighet i termer, begrepp och koder fortfarande ett avgörande hinder inom sjukvården för effektiv och säker kommunikation och för utveckling och införande av optimala informationstekniska system.


Laboratoriemedicinen – och två danskar – i frontlinjen

Många med mig har häpnat över det faktum att journalsystem i vården i huvudsak har den löpande textens egenskaper och att det därför är svårt att få snabba och goda översikter, för att inte tala om svårigheterna att använda informationen för sammanställningar och forskning.

Den viktigaste orsaken till detta är – som jag ser det – inte brister i de informationsteknologiska förutsättningarna utan i sjukvårdens egen bristande förmåga att skapa enhetliga begrepp, termer och koder (inom och mellan sjukvårdsprofessionerna) som går att systematisera samt bristande förmåga att skapa tydliga processer som går att styra och dokumentera. Löpande dikterad text får ibland

karaktären av babbel (ordet babbla lär ha sin grund i historien om Babels torn).

Laboratoriemedicinen har hittills varit den del av sjukvården som känt störst behov av att skapa ett enhetligt system för termer, begrepp och koder. En avgörande faktor i detta har varit laboratoriemedicinens tidiga (1960-talet) och omfattande användning av IT-system för informationshantering, kommunikation och processtyrning.

Därmed blev frågan om enhetliga begrepp, termer och koder tidigt aktuell. Danskarna René Dybkær och Kjell Jørgensen [1] gjorde det avgörande pionjärarbetet, och Dybkær har sedan som laboratoriemedicinare ägnat en internationellt enastående karriär åt frågan. Arbetet har även fått genomslag inom kemi och fysik samt inom flera områden av medicinen. René Dybkær är pensionerad sedan länge, men ger trots det i dagarna ut sitt »Magnum Opus« i frågan [2].


Intellektuellt tilltalande modell

Arbetet med att skapa begrepp, termer och koder inom sjukvården har i princip drivits på två olika sätt, med olika mål. Ekonomiska krafter – i huvudsak inom anglosaxisk medicin – har drivit fram utvecklingen av koder för att kunna ta betalt för sjukvårdstjänster. De listor som härrör från detta arbete uppfyller sin ekonomiskt inriktade funktion, men är extremt knappologiska och föga intellektuellt tilltalande.

Det arbetssätt som Dybkær och Jørgensen valde var att ta fram en enhetlig begreppsteoretisk grundstruktur som de föreslog skulle kunna täcka in det laboratoriemedicinska kunskapsområdet (se Gunnar Nordins och medarbetares artikel på sidan XXXX i detta nummer). Denna modell, som är intellektuellt tilltalande, har med åren visat sig kunna inkorporera största delen av det laboratoriemedicinska kunskapsområdet.

Gunnar Nordin och medarbetare utgör den svenska kärntruppen i arbetet med det sk NPU-kodverket (NPU = Nomenclature of properties and units), dvs det praktiska resultatet av Dybkærs, Jørgensens och många andras arbete.

Gunnar Nordins och medarbetares arbete har även rönt stor internationell uppmärksamhet och uppskattning. Deras enträgna arbete under många år förtjänar verkligen att uppmärksammas inte bara inom laboratoriemedicinen utan inom sjukvårdens samtliga verksamhetsområden, som är i behov av en liknande utveckling av enhetliga begreppssystem, termer och koder som den som ägt rum inom laboratoriemedicinen.

Gunnar Nordin och medarbetare lyckas skriva om NPU-kodverket på ett upplysande och välillustrerat sätt – det som vid en första anblick kan verka knappologiskt blir till och med spännande.



*

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.


Babels torn gestaltat i Pieter Bruegel den äldres målning från 1563. Ordet »babbla« lär ha sin grund i den bibliska berättelsen om Babels torn, idag en symbol för språkförbistring.