Trikinos är en gammal och i Sverige nästan bortglömd infektionssjukdom. Det senaste utbrottet inträffade 1969. För de flesta är trikinos kanske mest känd som den möjliga dödsorsaken hos Andrée och medföljande nordpolsresenärer. Infektionsrisken har på nytt ökat i Europa, framför allt i Östeuropa och på Balkan, på grund av brister i livsmedelskontrollen. Antalet oupptäckta fall är sannolikt stort. På senare år har trikiner påvisats även i svenskt vildsvinskött.

Den vanligaste trikinarten som infekterar människa är Trichinella spiralis. Vi smittas genom att vi får i oss larver från trikinsmittat och otillräckligt tillagat kött (vanligtvis från gris eller vildsvin). Larven dör vid ca 65°C (köttet ska vara »grått«), varför intag av kött som inte är genomstekt eller endast är kallrökt, gravat eller torkat kan innehålla levande inkapslade larver. För att avdöda Trichinella spiralis med hjälp av frysning krävs att även centrala delar av köttet har hållit -20°C i två dygn. Trikiner kan finnas i kött från bla björn men även från häst, som kan smittas via foder med trikinsmittat kött.



Man fick trikinos efter att ha ätit kallrökt kött

En man härstammande från Bosnien sökte vårdcentralen 17 januari 2003 med anamnes på feber runt 39°C under fem dagar, trötthet och lättare värk i vaderna. Han hade tillbringat jul och nyår med släkt och vänner i Bosnien. Blandannat hade de allihop ätit en utsökt kallrökt fläskfilé vid upprepade tillfällen.

Flera släktingar till patienten hade insjuknat med liknande symtom, och man hade misstänkt trikinos på grund av att de hade haft en eosinofili.

Patienten hade feber, 38,3°C, vid besöket och var lite kallsvettig men annars opåverkad. Han hade inga ödem men ömmade diffust över vaderna bilateralt. Han uppvisade inga symtom från luftvägar, urinvägar eller buk, och han förnekade illamående, kräkningar och diarré. Laboratorievärden: CRP (C-reaktivt protein) 16 mg/l, CK (kreatinkinas) 5,0 µkat/l, LPK (leukocytpartikelkoncentration) 12,6 x 109/l med 34 procent eosinofila. Serologi för Trichinella spiralis togs, och patienten remitterades vidare till infektionsklinik.

Patienten förbättrades, och två dagar senare vid förnyad bedömning på infektionsklinik var han feberfri, takykard men annars opåverkad med eosinofili på 7,2 x 109/l. Serologin tagen vid besöket på vårdcentralen var negativ. Det gjordes en muskelbiopsi från gastrocnemius tolv dagar efter sjukdomsdebuten, den utföll negativ.

Vid nytt prov fem veckor efter sjukdomsdebuten hade patienten serokonverterat, och antikroppar hade påvisats med ELISA (enzyme linked immunosorbent assay) (72 enheter) och IFL (indirekt immunfluorescens) (titer 90), se Tabell I.

De efterföljande veckorna kände patienten av kramper i vaderna vid promenader. Han mådde i övrigt väl, och vid kontroll 16 september 2003 hade titrarna gått ner signifikant, och ingen eosinofili fanns kvar.

Patienten erhöll ingen behandling mot maskinfektionen på grund av de beskedliga symtomen.



Diagnos, prognos och behandling

Laboratorieresultaten visar en eosinofili. Högt CK och LD kan ses vid kraftig muskelpåverkan.

Periorbitalt ödem, myosit, feber samt eosinofili får betraktas som kardinaltecken. Ses något av dessa tecken hos en resenär från Östeuropa eller Balkan bör man efterfråga intag av rökt, torkat eller gravat kött.

Diagnosen är framför allt serologisk och blir positiv tidigast tre veckor efter smittillfället. Muskelbiopsi kan också verifiera diagnosen om patienten har svåra symtom, dvs har fått en stor smittdos. Muskelbiopsiundersökning har mycket låg sensitivitet, men hög specificitet.

Infektionen självläker och pågår oftast i två till tre veckor, i allvarliga fall ända upp till tre månader. Albendazol eller mebendazol kan ges mot de tidiga mask- och larvstadierna och blir aktuella i tidigt skede eller vid känt intag av trikiner. I övrigt gäller symtomatisk behandling med t ex antiflogistika. Vid allvarliga symtom kan kortisonbehandling bli aktuell för att dämpa den immunologiska reaktionen under migrationsfasen.

*

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.


Figur 1. Trichinella spiralis – livscykel och symtom i tarm-, migrations- samt muskelfas. Bildkälla: Parasitic diseases. 4th edition. New York: Apple Trees Production, LLC.