I Läkartidningen 17/2005 (sidan 1302) refereras till en debatt som jag medverkat i i samband med Stockholms läkarförenings årsmöte. Under debattens gång blev jag hårt ansatt av läkare som var missnöjda med personalsituationen på Karolinska sjukhuset.

Min uppfattning är att det finns skäl för oss politiker att ta personalens missnöje på allvar. Det är självfallet så att fusionen mellan Huddinge och Solna samt besparingsbetingen medför förändringar som orsakar missnöje. Om det missnöjet kvarstår under längre tid så måste politiken ingripa.


Verksamhetsmässiga skäl

Efter debatten blev jag intervjuad av Läkartidningens utsända. Jag måste dock säga att jag blir något upprörd över hur mina uppfattningar refereras i tidningen. I artikeln hävdas att jag ser endast ekonomiska motiv till sammanläggningen. Det är riktigt att jag blev beskylld för att ha den uppfattningen i debatten, vilket jag förnekade. Jag anser att det finns såväl ekonomiska som verksamhetsmässiga skäl till varför fusionen är lämplig. Min övertygelse är att universitetssjukhusverksamheten i Stockholm tjänar på fusionen av Huddinge och Solna.


Förtroende för ledningen

Artikeln låter antyda att jag inte skulle känna förtroende för sjukhusledningen. Det påståendet gör mig beklämd och förbannad. I synnerhet som jag i intervjun underströk att jag känner stort förtroende för sjukhusledningen och det svåra arbete som den utför. Jag underströk dessutom att jag är övertygad om att sjukhusledningen kommer att kunna hantera det missnöje som helt naturligt uppstår under förändringsprocessen.