Basalcellscancer (BCC) i huden är människans vanligaste cancerform. Den växer ofta långsamt och är lokalt invasiv. Metastasering är extremt sällsynt [1]. Fram till den 15 september 2003 registrerades den inte i svenska cancerregistret, eftersom den inte ansågs vara definitivt malign [2]. Däremot har den registrerats i en del andra nationella cancerregister, tex i Finland. Många erfarna kliniker kan dock vittna om enstaka patienter med lokalt aggressiva och destruerande former, speciellt i ansiktet, som till slut tagit patientens liv [3].
Eftersom vi ännu inte har någon bra statistik i Sverige för BCC är antalet fall per år något osäkert. Enligt vissa beräkningar rör det sig dock om 25000–30000 nya fall per år. Riskfaktorerna är många; den viktigaste är solen. Följaktligen är de flesta BCC lokaliserade på solexponerad hud, speciellt i ansiktet. Andra viktiga riskfaktorer är hudtypen (ljus hy och fräknar), joniserande strålning, arsenikexponering och ärftlig disposition [4]. Ur klinisk, diagnostisk och terapeutisk synvinkel är det praktiskt att dela in BCC i olika typer: icke-aggressiva nodulära, superficiella och aggressiva infiltrativa former.
Behandlingen av BCC är ofta kirurgisk, men det finns en stor mängd alternativa behandlingsformer: kyrettage, kyrettage och elektrodesickation, kyrettage och kryoterapi, kryoterapi, laser, strålbehandling, fotodynamisk terapi (PDT), lokalbehandling med immunmodulerande kräm och kemoterapi mfl [4, 5]. Trots mängden av alternativa behandlingar finns det få jämförande studier.

Få studier av god kvalitet
I en nyligen publicerad artikel i BMJ [4] har författarna gått igenom de randomiserade och kontrollerade studier som finns inom området. Intentionen var att analysera recidivfrekvensen tre år efter behandlingen, och alla tumörer måste vara histologiskt konfirmerade.
Endast 25 studier identifierades, där totalt sju olika behandlingsmetoder var inkluderade. Resultatet var nedslående: Endast en studie, där kirurgisk excision med histologisk kontroll av marginalerna med hjälp av fryssnitt jämfördes med strålbehandling, uppfyllde kraven. Den studien visade signifikant fler kvarvarande tumörer och recidiv i strålbehandlingsgruppen än i kirurgigruppen (oddskvot 0,09, 95 procents konfidensintervall 0,01–0,67).
En annan studie jämförde kirurgi med kryoterapi utan säkerställd skillnad, men uppföljningstiden var endast ett år. Ytterligare en studie med ett års uppföljningstid kunde visa att kryoterapi gav signifikant fler recidiv än radioterapi. Sju studier utvärderade lokalbehandling med imikvimodkräm (Aldara). Dessa preliminära studier visade på en utläkningsfrekvens på 87–88 procent. Man bör observera att det gällde superficiella BCC och att uppföljningstiden var så kort som 6–12 veckor. Ingen jämförelse mellan imikvimodkräm och kirurgi var heller publicerad. För övriga behandlingsmetoder (PDT, intralesionell injektion med interferon och 5-FU-kräm) medgav tillgängliga data inte någon säker konklusion på grund av korta uppföljningstider.
Författarna konkluderar att det fanns få studier av god kvalitet för behandling av den vanligaste cancerformen av alla. Kirurgi och strålbehandling verkade vara de mest effektiva behandlingarna. Kirurgi hade minst frekvens recidiv, och strålbehandling var behäftad med kosmetiska defekter. Alternativa behandlingar ansågs kunna vara av värde, men jämförande studier med kirurgi behövs.
I Sverige är kirurgisk excision den helt dominerande behandlingsmetoden för BCC. Få patienter behandlas med strålbehandling och endast när kirurgi eller andra metoder av olika skäl inte kan användas. Exempel på detta är stora destruktiva tumörer i skalpen på äldre personer, där man ibland endast erhåller palliation efter strålbehandlingen.
För superficiella BCC är kyrettage och elektrodesickation en vanlig behandling, och kryoterapi används vid vissa ulcerativa eller nodulära BCC, tex ögonnära tumörer, som alternativ till kirurgi. De senare metoderna används företrädesvis på landets hudkliniker.

Ingen bästa metod
Man kan konstatera att det inte går att utnämna en bästa behandlingsmetod för BCC generellt på grund av bristande vetenskapligt underlag. Kirurgi bör därför fortsätta att vara förstahandsval.
Beprövad erfarenhet visar dock att alternativa behandlingsmetoder definitivt har sin plats i Sverige. När det gäller tex patienter med multipla tumörer i ansiktet kan kirurgisk excision innebära stora kosmetiska problem. Behandlingsmetod bör i stället väljas med utgångspunkt från den enskilda patienten. Man får då väga in tumörens växtsätt, storlek, invasionsdjup och lokalisation i relation till patientens önskemål, ålder och hälsotillstånd.
Med tanke på det bristande vetenskapliga underlaget blir de ekonomiska aspekterna än mer tungt vägande. Behandlingsmetodernas effektivitet måste vägas mot kostnaden i framtida studier.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.


Basalcellscancer förekommer vanligen i ansiktet och ofta på solexponerad hud. Bilden visar en aggressiv, destruerande form.