Åtalen vid Göteborgs tingsrätt gäller tjänstefel genom att åsidosätta vad som gäller vid myndighetsutövning. Men i grunden finns det starka personliga motsättningar mellan flera av de inblandade. Till viss del gäller det inom universitet, men framför allt mellan professor Christopher Gillberg och barnläkaren Leif Elinder i Uppsala och sociologen Eva Kärfve i Lund. Vid rättegången bröt Gillberg sin långa tystnad i ärendet.
– Jag har blivit utsatt för en exempellös förtalskampanj i flera år av Kärfve och Elinder. De har utnyttjat allmänna institutioner för att försöka krossa en enskild person, sade Christopher Gillberg.
Gillberg menade att Kärfve och Elinder valt att driva en debatt i massmedier, inte i vetenskapliga publikationer, och därför förhindrat honom från att seriöst bemöta deras påståenden. Syftet med denna »kampanj« är tydligt, anser han.
– Det finns ett mönster som även är vanligt internationellt. Man startar en kampanj för att få neuropsykiatrin att framstå som otäck och skrämmande, sade Christopher Gillberg.
»Pinsam förhalning«
Leif Elinder hävdade att det var viktigt att han som särskoleläkare höll sig à jour med aktuell forskning och därför ville ta del av Gillbergs forskningsmaterial. Men då Christopher Gillbergs juridiska ombud undrade om de fyra doktorsavhandlingar som materialet mynnat ut i inte räckte för det kom Leif Elinder tydligare in på sin i grunden kritiska inställning till Gillbergs forskningsresultat.
– Det låga bortfallet i hans studier har bidragit till min kritiska inställning. Dessutom tycker jag att det är etiskt mycket tveksamt att tidigt sätta diagnoser och sedan följa individerna under lång tid utan att erbjuda behandling, sade Leif Elinder.
Eva Kärfve var tydlig i att det var hennes mycket kritiska inställning till Gillbergs forskning som låg bakom att hon ville ta del av forskningsmaterialet.
– De första studierna som presenterades i slutet av 1970-talet var i mina ögon hårt vinklade. Jag tyckte resultaten kunde fogas in i bland annat socialdarwinistiska föreställningar, vilket var mycket skrämmande, sade Eva Kärfve.
Men den starkaste kritiken mot Christopher Gillberg, liksom mot hanteringen av kammarrättsdomarna, kom från en av universitetets egna företrädare: byråchef Bengt Wedel på rektors kansli. Wedel bereder ärenden som rektorn och styrelsen fattar beslut i, och han var kallad som vittne av åklagaren Kerstin Skarp. Förutom att angripa Gillberg som person under förhandlingarna uppgav Wedel att det var »pinsamt« hur universitetsledningen, enligt honom, försökte förhala ett utlämnande av forskningsmaterialet.
– Efter tre kammarrättsdomar fanns det enligt min mening inget annat att göra än att lämna ut de efterfrågade handlingarna. Men forskarna har sina egna regler, de följer med välbehag de lagar som passar dem och annars inte.
– De förbehåll som universitetet satte upp för att lämna ut materialet var oerhört strikta. Förbehållen hade i praktiken ställts upp av Gillberg själv, sade Bengt Wedel.
Dom i målet väntas inom två till tre veckor.
Samtliga åtalade, Christopher Gillberg, rektor Gunnar Svedberg samt styrelseordförande Arne Wittlöf, bestrider tjänstefel.
