Den 36-årige mannen kom till vårdcentralen den 8 september 2004 på grund av smärtor i höger vad. Han hade blivit sparkad på vaden under en fotbollsmatch två veckor tidigare och hade sedan dess lidit av hälta och värk samt svårigheter att belasta foten.
Distriktsläkaren undersökte hans underben och fotled, men noterade varken svullnad eller rodnad. Patienten var endast lätt palpationsöm över fotleden. Distriktsläkaren bedömde att besvären orsakades av en muskelsträckning samt rekommenderade vila och analgetika vid behov.
Den 5 oktober uppsökte patienten ett sjukhus på grund av svåra smärtor från höger hälsena och vid palpation konstaterades en hälseneruptur med diastas på 3–4 cm. Han opererades den 12 oktober och gipsades.
Patienten anmälde distriktsläkaren för dennes felaktiga bedömning, som medförde dröjsmål med adekvat behandling.
Ansvarsnämnden tog in patientens journal och yttrande av distriktsläkaren, som bestred att han gjort fel.
Han berättade att patienten kom på planerat besök med värk i vaden efter fotbollsspel, enligt patienten hade han sannolikt blivit sparkad bakifrån under spelet. Sedan dess hade han känt värk vid belastning av foten. Traumat var för två veckor sedan.
»Ingen svullnad, ingen rodnad«
Vid undersökningen menade patienten att han blivit bättre, men han hade fortfarande lätt värk vid full belastning på foten. Enligt patienten var fotleden initialt svullen, en svullnad som gått tillbaka. Han hade även varit lite blå i fotleden, men så var det inte vid undersökningen. Patienten själv beskrev det som en förbättring, uppgav distriktsläkaren.
Vid klinisk undersökning av vänster underben och fotled noterades ingen svullnad, ingen rodnad. Patienten kunde stå och gå normalt på foten, dock med lätt hälta. Han hade lätt ömhet över fotleden vid provokation, men ingen ömhet i vaden. Distriktsläkaren berättade att han inte fann några tecken på senskada utan bedömde att det sannolikt var en muskelsträckning. Han uppmanade patienten att höra av sig igen för vidare utredning om smärtorna i underbenet kvarstod.
Bedömning och beslut
Patienten hade utsatts för trauma mot vaden vid fotbollsspel. När han två veckor senare undersöktes av distriktsläkaren besvärades han av hälta och smärtor. Distriktsläkaren konstaterade palpationsömhet över fotleden och bedömde att besvären orsakades av muskelsträckning. Utredningen visade senare en hälseneruptur.
Trots uppgiften om skademekanismen koncentrerade distriktsläkaren sin bedömning till fotled och underben. Han har således överhuvudtaget inte reflekterat över möjligheten att patientens besvär kunde härröra från hälsenan, kritiserar Ansvarsnämnden . Detta medförde dröjsmål med korrekt diagnos och således även adekvat behandling.
Distriktsläkaren får en erinran. ·
