Den optimala antibiotikabehandlingen vid samhällsförvärvad pneumoni är oklar. Det beror bland annat på svårigheterna att ställa etiologisk diagnos. Det är också omdiskuterat i vilken utsträckning primär behandling av pneumoni, förutom för Streptococcus pneumoniae, också bör täcka atypiska patogener (Mycoplasma pneumoniae, Legionella spp och Chlamydophila pneumoniae).
I en metaanalys inkluderades alla randomiserade, dubbelblinda studier av vuxna patienter med samhällsförvärvad pneumoni som jämförde antibiotika med effekt mot atypiska patogener (kinoloner, makrolider, ketolider) och betalaktamantibiotika (penicilliner och cefalosporiner). Det primära effektmåttet var andelen patienter som inte förbättrades kliniskt eller tillfrisknade helt. 18 studier med sammanlagt 6749 patienter inkluderades slutgiltigt i metaanalysen. I 16 av dessa studier gavs antibiotika peroralt, och endast få patienter hade allvarlig pneumoni. Mortaliteten var 1,9 procent.
Studien påvisade inte någon fördel vid antibiotikabehandling med effekt mot atypiska patogener (relativ risk 0,97, 95 procents konfidensintervall 0,87–1,07). I en subgruppsanalys fann man dock att denna antibiotikaregim hade en signifikant bättre effekt vid pneumoni orsakad av Legionella spp (relativ risk 0,40, 95 procents konfidensintervall 0,19–0,85). Denna patogen är dock ovanlig vid icke allvarlig pneumoni.
Atypiska patogener diagnostiserades i regel med serologi, som har variabel sensitivitet och specificitet. Diagnoserna är därför osäkra. Det faktum att behandlingseffekten med betalaktamantibiotika för M pneumoniae och C pneumoniae inte skiljde sig från övriga antibiotikaregimer kan bero på felaktiga diagnoser, spontanläkning eller samtidig infektion med en patogen känslig för betalaktamantibiotika.
Författarnas konklusion är att betalaktamantibiotika bör vara förstahandsmedel vid icke allvarlig samhällsförvärvad pneumoni hos vuxna patienter. I Svenska infektionsläkarföreningens vårdprogram för samhällsförvärvad pneumoni från 2004 rekommenderas penicillin V som förstahandsmedel.
Publicerad:
Läkartidningen 32/2005
Lakartidningen.se