Det ideala vore primär prevention för att stoppa den pågående fetmaepidemin.

Foto: Colourbox

Marie Blomberg beskriver i en översiktsartikel i detta nummer av Läkartidningen hur feta kvinnor jämfört med normalviktiga har ökad risk för missbildningar hos barnet, gestationsdiabetes, preeklampsi och intrauterin fosterdöd. Såväl modern som barnet har dessutom ökade risker under förlossning och nyföddhetsperiod. 

Dessa fynd har kunnat verifieras i många olika länder och populationer, och i stort sett all litteratur pekar entydigt på farorna med förhöjt BMI i samband med graviditet och förlossning.

I dag är enligt Medicinska födelseregistret 38 procent av kvinnorna som föder barn i Sverige överviktiga eller feta i tidig graviditet [1]. Bland kvinnor i åldern 16–29 år har andelen överviktiga eller feta dubblerats sedan slutet av 1980‑talet (enligt Statistiska centralbyråns ULF-undersökningar) [2]. 

Det ideala vore primär prevention för att på så vis stoppa den pågående fetmaepidemin. Våra erfarenheter visar att kvinnan och hennes partner ofta är motiverade till livsstilsförändringar vid barnönskan och under pågående graviditet. Exempelvis har enligt Medicinska födelsregistret andelen rökare under graviditet minskat från 32 procent i början på 1980-talet till 7 procent år 2013 [1], vilket är en dramatisk reduktion. 

Många känner till att fetma kan ge svårigheter att bli gravid, men konsekvenserna under graviditet och förlossning är mindre kända. 

Vi inom professionen måste nu ta ett större ansvar för att sprida kunskapen om fetmans negativa konsekvenser i vårt dagliga arbete med patienter, kollegor och allmänhet. Vi behöver sprida denna information för att motivera och stödja överviktiga och feta kvinnor att redan före graviditet göra livsstilsförändringar som leder till viktnedgång. 

Patienten har en rättighet att bli informerad om de medicinska överrisker hon har, i synnerhet om dessa är påverkbara. Samtidigt är ämnet ofta känsligt, och även objektiv information kan upplevas som kränkande av patienten. 

Vad innebär det för oss som läkare och barnmorskor när vi träffar överviktiga och feta patienter inom mödrahälsovård, specialistmödravård och på förlossnings- och BB-avdelningar? De flesta kliniker har i dag pm för hur vi ska handlägga gravida kvinnor med fetma, vilket ofta inkluderar ökat antal barnmorskebesök, rådgivning hos dietist, glukosbelastning och speciell uppmärksamhet på blodtryckssjukdom och viktuppgång under graviditeten. 

Många, men långt ifrån alla dessa interventioner har testats systematiskt beträffande effekt. Vi har därför nu all anledning att systematiskt utvärdera vilka av de insatser vi gör i dag som faktiskt har någon effekt och vad vi ytterligare skulle kunna göra för denna växande patientgrupp. Här behövs stora populationsbaserade randomiserade studier av god kvalitet. 

I och med våra kvalitetsregisters framväxt finns här nu en möjlighet att faktiskt klara av uppdraget. 

Ett gott exempel är kvalitetsregistret för kranskärlssjukdom, Swedeheart. På kort tid och med begränsad budget lyckades man randomisera en stor andel av de patienter som sökte för hjärtinfarkt i Sverige och fann att manuell trombaspiration vid perkutan koronarintervention inte påverkade mortaliteten på kort eller längre sikt [3, 4]. Två studier har publicerats i NEJM, och en registerbaserad randomiserad klinisk prövning – RRCT – har skapats. 

Genom att randomisera kvinnor med förhöjt BMI till intervention eller placebo/ingen intervention i det nystartade Graviditetsregistret [5] har vi möjlighet att göra randomiserade studier i stor skala på gravida. 

Innan vi får resultat från stora randomiserade studier har vi möjlighet att börja prata med våra patienter om risker associerade med förhöjt BMI. Det kan vara startskottet för vår största utmaning i arbetet med reproduktion och mödrahälso-, förlossnings- och BB-vård.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.