»Jag går mot döden vart jag går« står det i en psalm författad av Hans Adolph Brorson 1734.
Men tankarna om döden, hur vi dör, varför vi dör och vad som händer efter det vi dött har hanterats av filosofer sedan antikens dagar.
Den gudarna älskar dör ung (ur Bacchides av Plautus) – men är det verkligen sant? Otaliga är de tankar av detta slag som förts fram, bekräftats, diskuterats, accepterats eller avvisats.
Torbjörn Tännsjö har skrivit en underfundig bok om döden. Är döden bra eller dålig för oss? Vore det bättre om vi aldrig hade blivit födda? Finns det parallella universum, där någon kopia av oss vandrar vidare? Och kan vi över huvud taget ens vara säkra på att vi är dödliga? Kan man verkligen uttrycka satsen »Jag är död« – eller är den helt enkelt obegriplig.
Detta är en bok med en paradoxal uppläggning genom sin blandning av verkligt avancerat filosofiskt resonemang, blandat med enkla, triviala och rent av humoristiska exempel på vårt förhållningssätt till döden.
En rad filosofer citeras, och deras åsikter om döden granskas kritiskt. Några har blivit festliga one-liners, som Woody Allens »jag har inget emot att dö, bara jag slipper vara med när det händer«. Tingstens dödsångest analyseras – han beskrev sig själv som »dödsvägrare«. Någonstans finns citatet »alla skola vi en gång dö – eller åtminstone de flesta av oss, sa Ludvig XIV:s hovkaplan, när han noterade majestätets missnöjda min«. Men varken Tingsten eller ens Solkungen undslapp det enda som vi vet är visst – att vi alla kommer att dö.
Hade det varit bättre att leva förr eller senare? Om jag i dag blir överkörd av en spårvagn är det kanske trist, men om det hade besparat mig det lidande som en svår cancersjukdom skulle ha vållat mig bara något år senare kanske spårvagnens framfart ändå var en välgärning?
Om vi finner allt meningslöst och överväger att ta livet av oss – kan omtanken om de efterlevandes sorg och ångest för sina eventuella tillkortakommanden vara ett skäl att avstå från en självdestruktiv handling? Ovanstående är några enstaka exempel på frågor, som Tännsjö vrider och vänder på.
Detta är ingalunda en lättillgänglig bok med sin förledande blandning av välformulerad vardagsprosa och högteoretiska resonemang, stödda av citat från våra mest namnkunniga filosofer. Man måste nog läsa en bit i taget, lägga boken åt sidan, tänka efter, hitta paralleller i det egna livets olika skeenden för att tillgodogöra sig detta stoff. Men om det fungerar öppnar det för aha-upplevelser: det här hade jag aldrig tänkt på.
Konstnären Cecilia Torudd är personlig vän till författaren. Med sina – faktiskt – festliga teckningar i boken ger hon de filosofiska resonemangen en charmerande avväpnande ton.