Som ett led i att förbättra informationshanteringen i vården föreslog e-hälsokommittén i våras inrättandet av en nationell läkemedelslista där alla en patients ordinationer och expeditioner finns samlade. En sådan lista har efterlysts länge av Läkarförbundet för att öka patientsäkerheten vid läkemedelsbehandling.
Datainspektionen avstyrker dock i sitt remissvar förslaget i dess nuvarande utformning. Förslaget innebär enligt DI en grundläggande förändring av det regelverk som gäller för behandling av personuppgifter inom läkemedelsområdet. Den avvägning mellan integritetsintrång och behov som skedde vid införandet av receptregistret och läkemedelförteckningen saknas enligt DI i förslaget om gemensam läkemedelslista, liksom försök att hitta mindre integritetskränkande alternativ. Framförallt saknas en bedömning av vad förslaget om nationell läkemedelslista som helhet innebär för integriteten.
Emma Spak, ordförande i Läkarförbundets råd för läkemedel, IT och medicinsk teknik, säger att DI:s kritik var väntad. Myndigheten var även kritisk mot utredningen Rätt information på rätt plats i rätt tid (SOU 2014:23), som innehöll förslag rörande en gemensam läkemedelslista.
– DI är ofta kritisk i de här sammanhangen som handlar om känsliga uppgifter, säger Emma Spak, som tror att ett skäl till DI:s kritik kan vara att man inte alltid förstår varandra.
– En läxa vi får dra är att vi måste bli tydligare med vilken information vi behöver och varför vi behöver den.
Ett problem med den föreslagna lagen om en nationell läkemedelslista som DI pekar på är att de angivna ändamålen för läkemedelslistan är för allmänt hållna, vilket i kombination med att det inte anges vilka uppgifter som listan får innehålla gör att det i princip vore möjligt att lagra alla journaluppgifter i listan.
– Här behöver vi bli tydligare med att alla inte behöver alla uppgifter i alla lägen. För mycket information är inte praktiskt för sjukvården, man vill ha rätt information, säger Emma Spak.
Ett annat exempel på att man talar förbi varandra kan vara DI:s kritik mot att utredningen utgår från ordinatören när man analyserar behovet av läkemedelsinformation. Ordinatören har ju tillgång till en övervägande del av informationen via journalen, menar DI, som i stället anser man bör utgå från den information som apotek och vård behöver utbyta med varandra.
Men Emma Spak menar att listan framför allt behövs vid övergångar inom vården.
– Det är otroligt mycket information om läkemedel som inte följer med patienten i dagens system där man inte delar journalinformation mellan vårdgivare, vårdnivåer eller ens mellan vårdavdelningar, och det innebär faror för patientsäkerheten.
För att komma vidare efterlyser Emma Spak en ordentlig analys av vårdens, apotekens respektive patienternas olika behov. I väntan på att man rett ut vem som ska ha tillgång till vilken information vore det enligt henne önskvärt att få en lagstiftning på plats som tillåter att arbetet mot en nationell läkemedelslista kan fortsätta.
– Det vore synd om vi aldrig riktigt kommer fram i det här för att varje nytt lagförslag skjuts ned.
