Undersökningar visar att allmänheten anser att alternativmedicin är bra för många krämpor.
Det finns ingen anledning att ifrågasätta dem som anser sig ha blivit hjälpta. Välbefinnande handlar mer om en personlig upplevelse än om konkret mätbara data.
Däremot kan man inte dra slutsatser om terapiers faktiska effektivitet genom att fråga om den som fått behandlingen är nöjd. På samma sätt kan en persons egen uppfattning om vad som orsakat en sjukdom faktiskt vara en feltolkning.
Detta förstår de flesta, och mot den bakgrunden är det anmärkningsvärt att företrädare för riksdagspartier som ingår i ett regeringssamarbete tycker annorlunda.
Jesper Jerkerts artikel i detta nummer av Läkartidningen är en genomgång av miljöpartiets motioner och rapporter. Det finns anledning, inte minst för de egna medlemmarna, att oroas över innehållet. Där finns tankar om att behandlingar som kan hänföras till »alternativ« inte behöver utvärderas vetenskapligt i fråga om vare sig effekter eller risker.
Man uttalar stöd för obevisade sjukdomsdiagnoser som elöverkänslighet och vill ge pengar till »forskning« som inte uppfyller elementära krav på vetenskap.
Vi har alla ett ansvar för att politiska beslut rörande vår hälsa inte drivs fram på basen av ogrundade föreställningar eller okritisk entusiasm. Vi kan inte heller ha två hälsosystem där skolmedicinen granskas under lupp och alternativmedicinen är befriad från utvärdering.
Det behövs med andra ord ännu fler och bättre plattformar för dialog och informationsutbyte med våra folkvalda. Det vore intressant att få ta del av läsekretsens konkreta förslag till hur denna dialog bör föras.
