Författarna Lee och Ernst har gjort en värdefull översikt för att få grepp om akupunkturens plats som adjuvant analgesimetod vid kirurgi tillsammans med standardanestesi.
Redan i senaste läroboken om anestesi under redaktion av Matts AB Halldin och Sten GE Lindahl tar Torsten Gordh och jag som författare upp och beskriver den sensoriska stimuleringens stora värde vid anestesiologisk smärtvård (Stockholm: Liber).
Hittills är det mest för den nociceptiva smärtan som dessa metoder validerats som verksamma. För den neurogena smärtan saknas fortfarande studier om akupunktur som verksam metod, medan TENS i detta sammanhang verkar vara bättre. Inom anestesiologisk smärtbehandling är sensorisk stimulering således ett etablerat instrument. Upprepad behandling har dokumenterad betydelse för långtidseffekten. Akupunktur anses relativt säker och så gott som biverkningsfri som metod betraktad.
Akupunkturmetoden skulle teoretiskt kunna vara god adjuvans till anestesi, men författarnas genomgång av litteraturen visar att bevissituationen är otillräcklig för att metoden skulla kunna vara adjuvans till standardanestesi vid kirurgi. Dock finns evidens för att akupunktur är mer effektiv än placeboakupunktur. Fortsatta studier kan således rekommenderas.
I författarnas studie har relevanta referenser medtagits, inte minst den av de svenska smärtforskarna Hansson och Ekblom [Pain. 1991;44:24-7], som visade ökad postoperativ smärta och konsumtion av analgetika efter akupunktur. Det är också välkänt att patienter inte kan tänka sig anestesimetoder som skulle kunna misslyckas. Så varför då prova osäkra metoder när det finns säkra?
Samtidigt har BMJ publicerat en artikel om akupunkturens placeboeffekter [BMJ. 2003;330:1202]. Man konkluderar att det är den underliggande terapeutiska teorin som bestämmer vilka behandlingsfaktorer som bör klassificeras såsom karakteristiska och i vilken utsträckning sådana element är möjliga att åtskilja. Användandet av placebo- eller shamkontrollerade upplägg kan inte upptäcka hela den karakteristiska effekten och kan därför generera falskt negativa resultat. I konsekvens därmed är en randomiserad pragmatisk design och randomiserade sk klusterdesigner mer adekvata och rigorösa.
Artikeln är mycket läsvärd och belyser viktiga kliniska frågor. Således behöver man inte förändra inställningen att konventionell anestesi i händerna på rätt person fungerar säkare än anestesi med adjuvant akupunktur.
Publicerad:
Läkartidningen 39/2005
Lakartidningen.se