Det var ett budskap från Eva Haglind under den nationella patientsäkerhetskonferensen. Hon är chefläkare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset och ordförande i genombrottsprojektet VRISS, Vårdrelrelaterade infektioner ska stoppas.
Inom projektet uppskattar man att 10 procent av alla som vårdas på sjukhus i Sverige drabbas av en vårdrelaterad infektion.
Det övergripande målet för VRISS sattes högt – antalet vårdrelaterade infektioner skulle halveras.
Eva Haglind gladdes åt att många av de 21 teamen runt om i landet nått sina mål medan de andra är på god väg. Inom kort startar också VRISS II.
– Jag är alldeles övertygad om att det går att stoppa vårdrelaterade infektioner. Erfarenheterna visar att det är fullt möjligt att halvera antalet, underströk hon.
– Numera är ju det här med infektioner ganska fokuserat och det är bra, ansåg hon. Postoperativa infektioner är en av våra vanligaste komplikationer, Men vi har ju också vårdrelaterade infektioner av typen MRSA, som inte nödvändigtvis är postoperativa utan som kan vara något som vi helt enkelt överför till våra patienter av misstag fast de vårdas för något helt annat.
Tänk att som patient komma in och drabbas av någonting som över huvud taget inte har med grundsjukdomen att göra. Det är ytterligare en variant av vårdrelaterade infektioner och den är väl egentligen ännu värre.
Hon påpekade att MRSA idag är ett begrepp, som vi ser i dagstidningar om inte varje vecka så snudd på.
Det är en kraftig ökning i samhället av resistenta bakterier och det är mycket oroande. Men det är också en kraftig ökning i sjukvården,
– Varje vårdrelaterad infektion är ett misslyckande. Om man har den ansatsen med sig i sitt eget tänk tror jag att vi kommer att nå kolossalt mycket längre i försöken att få bukt med infektionerna.
– För att göra det måste det finnas ett strategiskt ledningsbeslut, i sjukhusledningen, att vi ska göra det här. Från ledningshåll måste vi efterfråga resultat, följa upp och visa att vi menar allvar och se till att hela sjukhuset besjälas av att det här är viktigt. Då kommer vi systematiskt att motarbeta denna allvarliga komplikation.
Men ledningens engagemang, policy, rutiner, vårdprogram löser inte problemet med vårdrelaterade infektioner. Arbetet måste ske på de enskilda enheterna – det är där det händer och kommer att hända, poängterade Eva Haglind.
Hon berättade att i slutet av 1990-talet fick de ett stort MRSA-utbrott på hennes sjukhus med en våldsam smittspridning. För att komma till rätta med det krävdes väldigt många åtgärder på alla nivåer – en del var extremt kostsamma. En efterhandsanalys visade att insatserna var effektiva.
– De var också kostnadsbesparande jämfört med om vi bara hade låtit det löpa på, kommenterade Eva Haglind.
Hon hade en uppmaning till åhörarna där hon sammanfattade sina erfarenheter och även gav sina läkarkollegor kritik.
Hon menade att man ska ifrågasätta okunskap.
– Why, why, why? Vi får inte nöja oss med det vanliga svaret att »Så har vi alltid gjort«. Det är inte ett tillräckligt bra svar.
– Efterfråga kunskap. Vad finns det för underbyggd kunskap? Vem har studerat det här förut? Vad upptäckte de? Vi måste inte uppfinna hjulet varje gång.
– Kanske är det därför det kan vara svårt att engagera läkarkåren – det blir inget nytt pek. Men det är ju inte för det vi är här utan för att bota patienter, lindra och aldrig skada. Vi kanske måste jobba lite på attityder?