Den 30-årige mannen opererades efter att ha kommit in till ett universitetssjukhus med akuta symtom, som tydde på gallsten. Operationen inleddes laparoskopiskt. När operatören mötte svårigheter tillkallades först ST-läkaren och sedan kirurgen.
Socialstyrelsen anmälde ST-läkaren och kirurgen för att de opererat patienten fel så att gallgången delades och att detta inte noterades under den primära operationen.
Under operationen var de anatomiska förhållandena oklara vid de utförda röntgenundersökningarna, men operatören uppfattade likväl anatomin som helt klarlagd. Av misstag delade operatören den gemensamma gallgången, utan att notera detta.
Efter operation tillstötte buksmärtor och leverproven försämrades. Patienten stannade på sjukhuset en vecka. Sex dagar efter utskrivningen sökte han på nytt – han hade galläckage till bukhålan och stopp i gallgången. Efter en månads dränagebehandling reopererades han för att åtgärda den skadade gallgången.

Vidtog inte adekvata utredningar
Skadan förbisågs under operationen och därmed kunde inte en omedelbar rekonstruktion utföras. Socialstyrelsen ansåg att det trots tydliga indikationer i det postoperativa förloppet inte vidtogs adekvata utredningar. Det borde ha funnits en stark klinisk misstanke om en gallgångsskada och en tidig undersökning av gallgångarna hade klarlagt detta. Socialstyrelsen fann sammanfattningsvis flera fel:
Gallgången delades och detta noterades inte under operationen; operatören och den tillkallade kirurgen förbisåg att rekvirera erforderlig röntgenologisk kompetens; diagnostiken av komplikationen hade, trots kliniska och laboratoriemässiga tecken, fördröjts avsevärt efter operationen, vilket satt patientens hälsa i fara.
Ansvarsnämnden läste Socialstyrelsens utredning och yttranden av de anmälda läkarna.
ST-läkaren berättade att under operationen blev både han och den läkare som började ingreppet alltmer tveksamma om anatomin. Det tillkallade därför kirurgen för bedömning av de anatomiska förhållandena.

»Inget avvikande kunde noteras«
Sedan denne anlänt fortsatte de med dissektionen i Calots-triangeln och kunde fria arteria cystica som clipsades och delades på sedvanligt sätt. De utförde sedan kolangiografi och kunde då konstatera bra fyllnad i nedre choledochus och fri passage i duodenum. Kontrasten fyllde också ductus hepaticus communis, dock fanns ingen tydlig fyllnad i de intrahepatiska gallvägarna.
I detta läge bedömde de att de hade uppfattat anatomin som normal och med tanke på de gracila gallvägarna beslutade de att nöja sig med undersökningen. Operationen avslutades utan att något avvikande kunde noteras, framhöll ST-läkaren.
Kirurgen uppgav att då både han och ST-läkaren ansåg att anatomin var klar och tydlig, både röntgenmässigt och vid inspektion av operationsfältet, lämnade han operationssalen.
Det kunde i efterhand klart konstateras att hans bedömning av kolangiografin och anatomin i operationsfältet var felaktiga, tillstod kirurgen.
Vad gäller kolangiografibilderna tedde sig detta märkligt då han och de båda operatörerna bortom alla tvivel tyckte sig se en tydlig fyllnad av gallgången upp mot leverhilus, ansåg kirurgen.
En omständighet på sjukhuset som är relevant är att det inte finns möjlighet att få hjälp av röntgenläkare för att under en pågående operation bedöma peroperativt genomförda röntgenundersökningar. Det finns heller inga möjligheter att ta riktiga röntgenbilder, enbart genomlysning, framhöll kirurgen.
Vad gäller misstolkningen av de anatomiska förhållandena ansåg han att det fanns väsentliga förmildrande omständigheter:
1. Det förelåg vid operationen en mycket svårtolkad anatomisk situation med gallgången fastlödd i gallblåsan, vilket mycket lätt kan misstolkas även av en van gallkirurg.
2. Det företogs, i syfte att klarlägga de anatomiska relationerna, en mycket omfattande och ambitiös dissektion.
3. Det genomfördes en peroperativ röntgenundersökning av gallgångarna som gav gott stöd för deras tolkning av anatomin.
4. Det finns på sjukhuset inte möjlighet att få hjälp av röntgenläkare för att bedöma röntgenundersökningar företagna under operation.

Välkänd varningssignal
Socialstyrelsen framhöll i ett nytt yttrande att det postoperativa förloppet har varit avvikande från ett normalt förlopp efter en galloperation med titthålsteknik. I dessa fall bör man vara frikostig med diagnostiska åtgärder för att utesluta gallvägsskada. En mer aktiv attityd från ansvariga läkare borde ha lett till att man utfört antingen MRCP eller ERCP. En ultraljudsundersökning kan inte anses tillräcklig för att helt utesluta en gallgångsskada, eftersom det ibland inte samlar sig tillräckligt mycket vätska i operationsområdet.
Ansvarsnämnden menar att det av utredningen framgår att ST-läkaren och kirurgen avlägsnade gallblåsan och avslutade operationen laparoskopiskt, trots att de vid röntgenundersökningarna inte lyckades få någon kontrastfyllnad av gallgångarna i levern.
En bristfällig fyllnad av kontrastvätska uppåt gallvägarna i levern i samband med en galloperation är en välkänd varningssignal om att något inte står rätt till. Det är då nödvändigt att klarlägga orsaken. Detta gjordes inte med tillräcklig noggrannhet av läkarna och patienten skadades svårt.
Det har av utredningen framgått att patienten, som postoperativt drabbades av gulsot, inte utreddes på ett adekvat sätt. Utredningen har dock inte kunnat klargöra på vilket sätt ansvaret för den postoperativa perioden fördelats. Varken ST-läkaren eller kirurgen kan således lastas för detta.
Ansvarsnämnden anser, som Socialstyrelsen, att ansvaret för felen som begåtts vid operationen skall delas av ST-läkaren och kirurgen. Båda varnas. •