Då jag själv har mycket god erfarenhet av ortopeder i »öppen vård« välkomnar jag Hans Fredins inlägg i Läkartidningen 37/2005 (sidan 2589). Att på ett informellt och nära sätt ha tillgång till en spjutspetskompetens, i mitt fall en dag per vecka på vårdcentralen, ger ett enkelt och snabbt remissförfarande och upplevs som mycket positivt av patienterna. I flera fall kan man även slippa remittera med endast en kort diskussion i korridoren.
Det måste därtill anses lovvärt att vilja bidra med all den kunskap som inhämtats under ett helt yrkesliv och låta detta komma patienterna till godo.
Med detta sagt vill jag dock komma med en kommentar till Fredins inlägg.
Reagerar mot beskrivningen
Som blivande specialist i allmänmedicin reagerar jag starkt mot den beskrivning av vår specialitet som framkommer i texten. Fredin skriver att »Detta är en relativt ny specialitet, som har byggts ut i en så snabb takt att läkarna många gånger inte hunnit eller haft tillfälle att skaffa sig en fördjupad utbildning«.
Ny specialitet? Fördjupad? Rent formellt kan väl allmänmedicin ses som en ung specialitet då Socialstyrelsen »införde« den först 1981 och vi fick vår första professur i ämnet. Men detta är samma typ av missuppfattning som att säga att Columbus »upptäckte Amerika« år 1492.
Vår specialitet
I beskrivningen av vår specialitet är den första distinktionen att »självständigt kunna bedöma och initialt handlägga alla i landet förekommande hälsoproblem«. Den typen av uppgifter för en läkare är givetvis de ursprungliga om man ser till historien. Under tidernas gång har det så småningom avknoppats vissa subgrupper som valt att endast ägna sig åt vissa utvalda problemställningar och därigenom givit upphov till de sk specialisterna.
I vårt land har den ursprungliga generella kompetensen tillvaratagits och utvecklats hos provinsialläkare, distriktsläkare, husläkare, familjeläkare eller vad man nu har valt att kalla oss, men som vår kollega Poul Christensen skriver i inlägget bredvid Hans Fredins i LT 37: »Jag och mina kollegor har hela tiden haft samma arbete!«
Specialiteten allmänmedicin har en bredare medicinsk kunskap än någon annan existerande specialitet, men den är inte en summa av kunskaper från de andra. Det är inte som Hans Fredin skriver så att vi »många gånger inte hunnit eller haft tillfälle att skaffa [oss] en fördjupad utbildning« – det är helt enkelt inte målet med vår verksamhet att kunna det som de andra kan, men vi räknar inte heller med att de ska kunna det vi kan!
Utgör grunden
Specialister i allmänmedicin i primärvård utgör grunden i välfungerande och ekonomiska hälso- och sjukvårdssystem. Övriga specialister i sekundär vård kan användas när vi ser ett behov därav. Skall jag vara tillspetsad och frångå den vilja till samsyn och samarbete som oftast styr mina åsikter kan jag säga att jag använder mig av ortopeder och andra sekundära specialister som utrednings- och behandlingsverktyg – men då mitt mål med detta inlägg inte är att retas eller vara elak vill jag avsluta med att åter säga: Välkomna med Edra smala kunskaper till vårt breda fält, det uppskattas!
Utrymmet här är för litet för att ytterligare definiera specialiteten, men för den som är intresserad finns »The European Definition of General Practice/ Family Medicine« tillgänglig på Internet (www.euract.org under fliken »Publications«).
