I Sverige har användningen av DT ökat markant de senaste tio åren, från ca 40 per 1 000 invånare 1995 till ca 90 per 1 000 invånare 2008. I Norge har siffror på över 190 DT-undersökningar per 1 000 invånare rapporterats [1]. Stråldosen vid en DT-undersökning är betydligt större än vid konventionell röntgenunderökning, och den totala uppskattade stråldosen från medicinsk röntgenundersökning överskrider nu den från bakgrundsbestrålningen. Detta är en av anledningarna till att de nordiska strålsäkerhetsmyndigheterna uppmärksammat den stigande användningen av DT, och på senare tid har även i svenska massmedier oro uttryckts för ökad risk för cancer på grund av ökad mängd strålning.

DT är dock ett utmärkt medel för diagnostisering av patologiska fynd, t ex blödning efter trauma, tumörer eller organanomalier, och är ett ovärderligt instrument i den kliniska vardagen. Skandinaviska neurotraumakommittén (SNC) har tidigare publicerat riktlinjer för hantering av lätta till moderata skallskador [2] och har i år utgivit en uppdaterad version av dessa [3]. DT-undersökning är obligatorisk vid måttlig skallskada och rekommenderas för lätta skallskador, medan de minimala, med ytterst låg risk för intrakraniella komplikationer, inte behöver radiologisk undersökning. Dessa riktlinjer är sensitiva för att upptäcka kliniskt relevanta intrakraniella skador och aningen bättre än de amerikanska och kanadensiska riktlinjerna [4]. Däremot har dessa riktlinjer helt säkert bidragit till den ökade DT-användningen i Skandinavien, speciellt för lätta skallskador. Likaså har trauma DT (helkroppsskanning) fått genomslag vid multitrauman.

I den svenska OCTOPUS-studien från 2005 fann man att DT var lika säkert som inneliggande observation efter lätt skallskada och att DT-skanning med möjlig utskrivning var mera ekonomiskt fördelaktigt [5, 6]. I dessa vårdssparande tider, där både tid och vårdplatser är en raritet, är det betydligt lättare att välja en DT-undersökning framför inneliggande observation. DT skalle är en av de vanligast förekommande DT-undersökningarna, framförallt på barn. Det inte helt oproblematiskt att genomföra DT-undersökning på barn, som på grund av oro och otröstlighet kan behöva sederas för att kunna ligga stilla. MR-scanning är i detta skede helt uteslutet i och med den långa undersökningstiden och att barnet absolut kräver sedation/intubation, vilket är riskabelt hos denna patientgrupp. Den totala stråldosen på barn är högre än hos vuxna, och man har tidigare diskuterat att barn är känsligare för strålning i och med ännu icke fullt differentierade celler och därmed ökad risk för strålinducerad cancer.

Vår forskargrupp har i över ett decennium nu arbetat på att finna sätt att minska DT skalle- användningen efter lätt huvudtrauma och har fokuserat på hjärnskademarkören S100B [7]. Detta protein förekommer bl a i hjärnan och utsöndras i blodomloppet vid hjärnskada och vid öppning av blod–hjärnbarriären. Ett värde under 0,10 µg/l anses vara normalt hos vuxna. I tidigare studier man beräknat att användningen av S100B vid lätta skallskador kan minska antalet DT-undersökningar med 30 procent [7, 8]. Användbarheten för S100B har evaluerats i en fransk prospektiv studie med över 2 100 patienter; man påvisade ett negativt prediktivt värde på 99,7 procent för identifikation av hjärnskada på DT [9]. Författarna konkluderade att S100B är en lovande metod för att hjälpa klinikers beslut att inte utföra DT på lågriskpatienter efter lätt skallskada.

S100B-analysen finns tillgänglig vid de flesta sjukhus och kostar uppskattningsvis 10–30 procent av vad en DT-undersökning kostar. S100B är inte en ideal hjärnskademarkör, framförallt på grund av dess låga specificitet, men än så länge finns det ingen annan markör som kan mäta sig med protein S100B vad gäller sensitivitet [7]. S100B påverkas inte av alkohol [10] och kan tas direkt efter skallskadan. Den har nu inkluderats som ett komplement till DT i de nyligen publicerade skandinaviska skallskaderiktlinjerna för vuxna [3]. Viktigt att poängtera är att S100B inte är menat att ersätta DT, utan ska användas för att vägleda vilka patienter som ska ha undersökningen.

Över 90 procent av barn med skallskada hör till de lätta skallskadorna. Fram tills nyligen har man inte kunnat implementera S100B i barnskallskadehandläggningen, framförallt därför att det saknats referensvärden och för att handläggning varierat även mellan sjukhus. Vi har dock nyligen publicerat referensvärden på S100B hos barn, både venösa och kapillära blodprover [11], och kommer att fortsätta arbetet med att implementera dessa i de kommande barnskallskaderiktlinjerna i Skandinavien.

Strålsäkerhetsmyndigheten uppmanar till större fokus på strålrisken genom att vi som kliniker  överväger relevansen i att ordinera en DT-undersökning. Helt klart är att fördelarna för den enskilda patienten än så länge väger tyngre än nackdelarna med en ökad stråldos, men tendensen för den ökade användning av DT undersökningar är stabilt uppåt utan sikte på stabilisering, vilket är oroande. Som rådgivare inom detta område föreslår vi att man snarast möjligt börjar använda sig av andra, lika säkra alternativ. I dessa fall kan S100B minska både DT-användning och kostnader hos en utvald grupp patienter med skallskada.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.