Att två chefspiloter i ett flygbolag skulle avgå i protest mot att ekonomiska åtstramningar hotar flygsäkerheten och få stöd i sin bedömning av luftfartsmyndigheten är mindre sannolikt. Både regelverket och de ekonomiska konsekvenserna av uteblivna biljettintäkter och opinionsstormar i medierna avhåller effektivt från besparingar som drabbar passagerarnas säkerhet.
Rädslan för att kunderna skall svika finns inte i den offentliga sjukvården. Vård är en bristvara, och de ekonomiska incitamenten går ibland åt andra hållet – en landstingsekonomi kan bli bättre om man får färre patienter.
Men varför protesterar inte allmänheten mera? Jämfört med andra händelser blev uppståndelsen måttlig när två chefläkare på Karolinska avgick för att besparingskraven kunde drabba patientsäkerheten, en bedömning som delades av Socialstyrelsen.
Möjligen kan svaret finnas i det faktum att vår hjärna är programmerad för ett liv på stenåldern och resonerar därefter. Ett konkret hot » planet störtar« upplevs som en större risk än det mer abstrakta »misstag i vården« även om den faktiska risken råkar vara betydligt mindre.
Man kan spekulera i om samma stenålderstänkande även bromsar säkerhetsarbetet. Att jaga syndabockar är mer i linje med evolutionens gryning än att skapa en intelligent organisation som upptäcker felbedömningar innan de hinner orsaka skada.
Syftet med denna reflektion är att uppmärksamma våra läsare på att Läkartidningen förbereder en artikelserie om organisationsutveckling där säkerheten i vården får en framträdande plats.
Skicka förslag på områden som borde belysas och erfarenheter som ni vill dela med er av till docent Jon Ahlberg, som handlägger dessa artiklar.
(jon.ahlberg@lakartidningen.se)
