Mikroalbuminuri är en väldokumenterad riskfaktor för hjärt–kärlsjukdom, framför allt hos diabetiker och hypertoniker. Relationen mellan låggradig albuminuri (under gränsvärdet för mikroalbuminuri) och incidens av hjärt–kärlsjukdom hos individer utan vare sig högt blodtryck eller diabetes är dåligt belyst i tidigare forskning.
I The Framingham Heart Study undersöktes relationen mellan albuminexkretion i urinen (morgonurinalbumin indexerat för kreatinin) och incidens av hjärt–kärlsjukdom och död hos 1568 individer med normalt blodtryck och utan vare sig diabetes eller prevalent hjärt– kärlsjukdom.
Deltagarnas medelålder var 55 år, 58 procent var kvinnor. Under uppföljningen (medianuppföljning 6 år) utvecklade 54 deltagare hjärt–kärlsjukdom. Individer med albuminuri under den könsspecifika medianen (≥3,9 (my)g/mg för män och ≥7,5 (my)g/mg för kvinnor, att jämföra med definitionen av mikroalbuminuri som är ≥30 (my)g/mg till 300 (my)g/mg) hade nästan tre gånger högre risk att utveckla hjärt–kärlsjukdom än individer med albuminuri under den könsspecifika medianen, även om man tog hänsyn till traditionella riskfaktorer för hjärt–kärlsjukdom i den statistiska analysen (multivariat hazard-kvot 2,92; 95 procents konfidensintervall 1,57–5,44; P0,001).
Den ökade risken hos individer med albuminuri över medianen kvarstod även när alla med mikroalbuminuri exkluderades eller när individer med endast mycket låg risk för hjärt–kärlsjukdom inkluderades i analysen (definierat som Framingham Risk Score 10 procent).
Albuminurinivåer långt under dagens definition av mikroalbuminuri var associerade med ökad risk för hjärt–kärlsjukdom hos individer utan högt blodtryck och diabetes. Fynden ifrågasätter den definition av normoalbuminuri som för närvarande används i klinisk praxis. Ytterligare studier krävs för att klargöra den kliniska relevansen av dessa fynd.