Myndigheten för vård- och omsorgsanalys (Vårdanalys) har i en ny rapport granskat i vilken mån de nationella riktlinjerna bidrar till en mer kunskapsbaserad och jämlik vård så som det är tänkt.

Slutsatsen är att riktlinjerna i viss mån bidrar till dessa mål, men att genomslaget är begränsat.

Analysen bygger på de åtgärder som har högst angelägenhetsgrad (1–3 på en tiogradig skala) samt de som bör mönstras ut, med andra ord åtgärder där man borde kunna förvänta sig en hög efterlevnadsgrad.

Trots det är det är bara för var tredje rekommenderad åtgärd som man ser en tydlig förbättring av vården åren efter att en riktlinje publiceras. Rekommendationer om att helt avstå från behandlingsinsatser följs inte fullt ut; ibland händer det rentav att åtgärden ökar i något landsting efter att en riktlinje publiceras.

De svenska riktlinjerna särskiljer sig i ett internationellt perspektiv eftersom de primärt är riktade mot beslutsfattare och inte mot vårdpersonal, konstaterar Vårdanalys och menar att det saknas bra strukturer och processer för att ta vidare, implementera och följa upp nationella riktlinjer i vårdens vardag.

Vårdanalys slår också fast också att de nationella riktlinjerna i sin nuvarande utformning inte tillräckligt understöder en patientcentrerad vård. För att stärka patienternas möjlighet till delaktighet och inflytande behöver ett kunskapsstöd vara mer heltäckande i sina rekommendationer, täcka in hela vårdprocesser, och understödja en mer individualiserad behandling.

Vårdanalys slutsats är att regeringen tillsammans med huvudmännen bör utveckla ett mer välfungerade system för kunskapsstöd till vården. Utgångspunkterna bör enligt Vårdanalys vara:

  • Arbetet på nationell, regional och lokal nivå måste hänga ihop.
  • Ett kunskapsstöd som är ändamålsenligt för vårdens professioner och patienterna måste prioriteras.
  • Uppföljning på lokal, regional och nationell nivå samt stöd till förbättringsarbete bör utgöra en naturlig del i ett utvecklat kunskapsstödssystem.

Vårdanalys anser också att det behövs kunskapsstöd på långt fler områden än de femton som finns i dag, som är inriktade mot allvarliga folksjukdomar som astma, demens och stroke. Som en jämförelse har Norge har ett femtiotal riktlinjer, Finland över 100 och England uppemot 200.