Hjärtsvikt är en viktig orsak till sjuklighet och död i världen, och sökandet efter modifierbara riskfaktorer är centralt för att minska lidandet vid denna folksjukdom.

Huvudmålet med denna avhandling var att undersöka nya metabola riskfaktorer för hjärtsvikt, med fokus på insulinresistens och inflammation. Det sekundära målet var att undersöka hur hög validitet hjärtsviktsdiagnosen har i det svenska slutenvårdsregistret.
Avhandlingen baseras på Uppsala Longitudinal Study of Adult Men (ULSAM)-kohorten, en populationsbaserad, longitudinell studie som startade 1970. Deltagarna undersöktes vid 50 och 70 års ålder, och databasen har kompletterats med årliga uppdateringar med uppgifter om avlidna och insjuknade via nationella register.
Avhandlingen visar att insulinresistens predicerar insjuknande i hjärtsvikt hos både medelålders och äldre män. Den tidigare beskrivna associationen mellan fetma och hjärtsvikt verkar till stor del medieras av insulinresistens. Vidare har visas att inflammation, mätt som sänkningsreaktion, är en signifikant prediktor för hjärtsvikt, oberoende av tidigare kända riskfaktorer, inklusive hjärtinfarkt under uppföljningstiden. Tidigare kända riskfaktorer för hjärtsvikt bekräftas i vår kohort, och en låg betakarotennivå och en ökad apolipoprotein B/A-I-kvot konstateras vara oberoende riskfaktorer för hjärtsvikt.

Avhandlingen visar också att validiteten av hjärtsviktsdiagnosen i det svenska slutenvårdsregistret tycks vara mindre än validiteten av andra kardiovaskulära sjukdomsdiagnoser, som hjärtinfarkt och stroke. Om man bara inkluderar fall från internmedicinska och kardiologiska kliniker eller bara fall av hjärtsvikt som huvuddiagnos är validiteten jämförbar med den av ovan nämnda diagnoser.

Sammanfattningsvis visar denna avhandling att insulinresistens och inflammation är starka och oberoende riskfaktorer för utveckling av hjärtsvikt, och de förefaller vara inblandade i den tidiga processen som leder fram till hjärtsvikt. Om fynden kan bekräftas i andra studier kan de komma att ha stor klinisk betydelse, eftersom de kan erbjuda nya sätt att arbeta preventivt för att förhindra uppkomsten av hjärtsvikt.