Mycket stort intresse har på senare tid riktats åt möjligheten att med kostfaktorer kunna förebygga sjukdomsuppkomst eller lindra redan uppkomna sjukdomar.
I septembernumret av Journal of Urology redovisar Ornish och medarbetare (huvudsakligen vid Department of Preventive Medicine Research Institute vid University of California, San Francisco, USA) [1] att kost- och livsstilsförändringar tycks kunna påverka sjukdomsförloppet vid prostatacancer.
Till studien rekryterades 93 patienter med biopsiverifierad prostatacancer som bedömts låggradig och icke-terapikrävande (Gleason score 7; serum-PSA 4–10 ng/ml; stadium T1–T2). Ingen av patienterna hade företagit några kost- och livsstilsförändringar till följd av cancerdiagnosen. De randomiserades till en testgrupp (n=44), som accepterade en fundamental förändring av kosten till vegankost förstärkt med olika tillägg samt regelbunden motion och yogabaserade avslappningsövningar, och en kontrollgrupp (n=49).
Effektmått efter 12 månader var serum-PSA och också hur patientserum påverkade proliferation–apoptos av prostatacancercellinjen LNCaP. Övrig rutinmässig uppföljning av sjukdomen under studieperioden sköttes av patienternas ordinarie läkare. Under studiens gång uppvisade sex patienter i kontrollgruppen tecken på progress av sjukdomen och lämnade därför studien för att genomgå konventionell behandling.
Medan serum-PSA ökade i kontrollgruppen med 6 procent under studieperioden sjönk detta värde i testgruppen med 4 procent (kovariansanalys; P= 0,016), och tillväxten av prostatacancercellinjen hämmades närmare åtta gånger mer av serum från testgruppen än av serum från kontrollgruppen (P0,001). Dessa bägge typer av förändringar var signifikant kopplade till graden av förändrad kost och livsstil.
Författarna drar slutsatsen att omfattande kost- och livsstilsförändringar kan påverka förloppet vid tidig, låggradig prostatacancer.

En djurexperimentell studie av möjligheten till kemoprevention av prostatacancer publicerades nyligen i PNAS [2]. Malik och medarbetare (vid Department of Dermatology, University of Wisconsin, Madison, USA) undersökte effekten av extrakt av granatäpple (pomegranate fruit extract, PFE) på prostatacancer, in vitro och in vivo. Fruktsaften från granatäpple har i tidigare studier visats ha mycket hög antioxidant effekt och förmåga att hämma bla den antiapoptotiska transkriptionsfaktorn NF(kappa)B, och topisk applikation av PFE till mus förhindrade effekten av en etablerad promotor av hudcancer hos denna art.
I den aktuella studien inkuberades den humana prostatacancercellinjen PC3 med PFE under 48 timmar. Detta resulterade i en koncentrationsberoende tillväxthämning, ett förändrat uttryck av cellcykelreglerande proteiner och i apoptos. I denna studie undersökte författarna också den humana prostatacancercellinjen CWR22R(ny)1 som inokulerades subkutant på atymiska nakenmöss.
Djuren delades in i en grupp som fick vanligt dricksvatten och två grupper som fick tillblandning i dricksvattnet av PFE (0,1 eller 0,2 procent). PFE-djuren uppvisade signifikant lägre tumörstorlek än kontrolldjuren; 0,2 procent PFE var effektivast och resulterade i en tumörstorlek som var ungefär hälften av den hos kontrolldjuren runt en månad efter tumörinokulationen. Parallellt med denna hämning av tumörprogressionen fann man en signifikant sänkning av serum-PSA; 30 dagar efter tumörinokulationen var detta värde reducerat med 70 respektive 85 procent hos de djur som fick PFE i en koncentration av 0,1 respektive 0,2 procent.
Slutsatsen av detta arbete var att fruktsaften från granatäpple har kemopreventiv och kemoterapeutisk effekt vid human prostatacancer.



Foto: Science Photo Library
Granatäpplets saft har både kemopreventiv och kemoterapeutisk effekt på prostatacancer hos människa.