Stressrelaterade besvär/sjukdomar och långvarig muskelvärk utgör ett betydande hot mot folkhälsan i de flesta industrialiserade länderna och förväntas av WHO bli allt vanligare under de kommande decennierna. De patogena effekterna av långvarig stress utgör en svår börda för individer, organisationer och samhället i stort. Stresshantering kan således vara viktigt för att bevara och främja långvarig hälsa och för att proaktivt motverka ohälsa.
Avhandlingen baserar sig på fyra artiklar. Artikel I (enkät) utvärderade effekterna av massage jämfört med avslappningsband för patienter med långvarig smärta. Artikel II validerade några av de visuella analogskalor som skulle användas i artiklarna III och IV. Artikel III utvärderade effekterna på mentalt och fysiskt välbefinnande (enkät) och biologiska stressmarkörer (blodprov) av ett webbaserat verktyg för stresshantering och hälsofrämjande. Artikel IV syftade till att identifiera prediktorer för trender (förbättring kontra försämring) i självskattad hälsa över en studieperiod på ett år.

De generella resultaten antyder att individfokuserad stresshantering väsentligen kan minska långvarig smärta men också främja hälsa, välbefinnande och återhämtning hos friska efter avslutad exponering. Dessa positiva effekter noterades i artikel III i såväl självskattningar som relaterade biologiska markörer. De positiva effekterna verkar återgå vid en långtidsuppföljning, vilket betonar vikten för framtida forskning att utreda vad som kan förlänga effekterna av stresshantering. I artikel IV antyddes att stresshantering inte signifikant predicerade långvariga förändringar i självskattad hälsa. Snarare var det andra faktorer, såsom perception av den egna hälsan, sömnkvalitet och känsla av sammanhang som predicerade förbättring i självskattad hälsa över tid.