Kvinnor som är fysiskt aktiva har minskad risk att drabbas av bröstcancer. Den biologiska mekanismen kan vara effekter på den hormonella miljön, t ex lägre androgen- och östrogennivåer. Om fysisk aktivitet även minskar risken för återfall i sjukdomen är oklart.
I slutet av 1970-talet startade en stor amerikansk kohortstudie med över 120 000 sjuksköterskor i åldern 30–55 år (»Nurses’ Health Study«). De besvarade en postenkät med frågor beträffande riskfaktorer för cancer och hjärt–kärlsjukdom. Uppföljande frågeformulär har skickats ut vartannat år. Studien har även kunnat belysa effekten av fysisk aktivitet under fritiden på risken för återfall och död i sjukdomen hos de ca 3 000 sköterskor som utvecklat bröstcancer under uppföljningsperioden .
Analysen visade att de fysiskt aktiva hade en signifikant minskad risk för död i bröstcancer. Riskestimaten hade justerats för alla de faktorer som i tidigare analyser visat sig samvariera med bröstcanceröverlevnad. Den bästa överlevnaden observerades bland dem som hade rapporterat måttlig fysisk aktivitet motsvarande promenader i normal takt under 3–5 timmar per vecka. Deras relativa risk för död i bröstcancer i förhållande till kontrollgruppen (som rapporterat inga eller mycket begränsade fysiska fritidsaktiviteter) var 0,50 (95 procents konfidensintervall 0,31–0,82). Det fanns ingen tendens till ytterligare förbättrad prognos hos de sjuksköterskor som var mer fysiskt aktiva.
Studien antyder att fysisk aktivitet, som har så många andra dokumenterat positiva hälsoeffekter, även kan förbättra prognosen för kvinnor med bröstcancer. Fysisk aktivitet är något individen själv råder över. Det kan därför vara ett viktigt inslag i patienters »egenvård«. Som ofta i observationella studier finns dock en osäkerhet beträffande validiteten i de rapporterade resultaten. Man kan undra om det bara var bristen på fysisk aktivitet som skilde ut kontrollgruppen från de övriga.
Fler undersökningar i andra populationer krävs för att frågan om fysisk aktivitet och bröstcancerprognos skall anses tillförlitligt besvarad.
Publicerad:
Läkartidningen 01/2006
Lakartidningen.se