Den sedan länge väntade första delen av CATIE-studien (Clinical Antipsychotic Trials of Intervention Effectiveness), som utförts av National Institute of Mental Health vid 57 kliniker i USA åren 1999–2004, har rapporterats i New England Journal of Medicine. I en 18-månaders, dubbelblind, naturalistisk multicenterstudie deltog 1 493 patienter med schizofreni, där man undersökte effekten av ett första generationens neuroleptikum, perfenazin, och fyra atypiska antipsykotika: olanzapin, quetiapin, risperidon och ziprasidon. Patienter som behandlades med olanzapin var minst benägna att sätta ut sin tilldelade medicin (64 procent mot 74–82 för de andra) och fortsatte medicineringen längre än andra (9,2 månader mot 3,5–5,6). Det mest slående resultatet är att endast en fjärdedel av patienterna behöll sin tilldelade medicin hela 18-månadersperioden.
Liksom i alla andra studier finns det oklarheter, t ex om dosering, att alla patienter med tardiv dyskinesi tilldelades andra generationens läkemedel, att en del patienter fick samma medicin två gånger om dagen och andra fick hela dosen till natten. Studien visar att alla fem farmaka belastades med biverkningar av olika slag. Klozapin ingick inte i studien, då preparatet redan visats ha den bästa antipsykotiska effekten och dessutom sparades till fas 2 för de patienter som lämnat fas 1 på grund av bristande terapeutisk effekt.
Också från svenskt perspektiv är studien viktig. Schizofreni drabbar omkring 1 procent av den svenska befolkningen. De fyra atypiska läkemedlen och det klassiska perfenazin som studerades används alla i Sverige. Nyare antipsykotika, som också börjat användas i Sverige, kommer att ingå i den fortsatta studiens fas 2 och fas 3, vars resultat avvaktas med stort intresse.