Barn som insjuknar i cancer har i regel ett normalt näringstillstånd när de får sin diagnos. Den intensiva behandlingen med kemoterapi medför ofta biverkningar, som leder till ätsvårigheter. Barnet riskerar undernäring, vilket påverkar behandlingen negativt. Åtgärder för att förebygga och behandla undernäring kräver ökad kunskap om barnens faktiska energiintag och om orsakerna till deras ätproblem.
En initial insamling av data på nyinsjuknade barn med cancersjukdom visade ett genomsnittligt dagligt energiintag på endast 58 procent av det rekommenderade enligt Svenska näringsrekommendationer (SNR). Nya måltidsrutiner infördes.
I en uppföljande studie på en ny grupp barn visades att det genomsnittliga energiintaget fortfarande var lågt, 61 procent av SNR.
Intervjuer med barnens föräldrar visade att smakförändringar kunde spela stor roll.
I ytterligare en delstudie intervjuades nyinsjuknade barn, deras föräldrar samt barnsköterskor och sjuksköterskor på avdelningen. Fokus var matsituationen under sjukhusvistelsen. Tio av de äldsta barnen och friska kontroller genomförde dessutom ett smaktest.
De nya måltidsrutinerna hade liten betydelse för barnens ätande. Smakförändringar var den av barn och föräldrar oftast nämnda orsaken till ätproblem. Barnen nämnde dessutom mataversioner, illamående och smärta som viktiga orsaker. Barnsköterskor och sjuksköterskorna ansåg att illamående, allmän sjukdomskänsla och vårdmiljön var de viktigaste orsakerna.
Smaktestet visade att patienterna, jämfört med friska kontroller, hade uttalade smakförändringar.
Resultaten visar att enstaka åtgärder som att servera smaklig sjukhusmat och näringsdrycker inte räcker för att komma tillrätta med barnens ätproblem. Det krävs en kombination av åtgärder som tar hänsyn till matpreferenser och aversioner och kompletteras med enteralt och/eller parenteralt näringsstöd.

»Det krävs en kombination av åtgärder som tar hänsyn till matpreferenser och aversioner och kompletteras med enteralt och/eller parenteralt näringsstöd.«