Vad utgör det goda åldrandet? Livskvalitet hos äldre tycks bero på en vital, aktuell kognitiv förmåga. Denna i sin tur är avhängig av tidigare kognitiv förmåga i livet samt i den utsträckning den försämras från sin topp i ungdomen.
Kognitiva förändringar under livet är viktiga indikatorer för kognitiv vitalitet hos äldre.
I en nyligen publicerad studie på en relativt frisk skotsk kohort om 550 personer födda 1921 med ett medel-MMT (Mini Mental Test) på 28,2 ±1,7 (18–30) testades personerna med samma mentala testbatteri (Moray House-test nr 12) vid 10,9 (±0,3) och 79,1 (±0,6) års ålder [1]. Efter åldersjustering, standardisering och konvertering till IQ beräknades den kognitiva förändringen under livet.
Personerna fick också uppskatta sin livstillfredsställelse med ett validerat instrument, som summerades från 0 till 35 med ett medelvärde på 25,3 (±6,1). Inga signifikanta korrelationer kunde hittas mellan livstillfredsställelse och IQ vid 11 respektive 79 års ålder. Inte heller fanns det någon korrelation mellan livstillfredsställelse och IQ-förändringar under livet.
Författarna menar att man borde ha sett en association, eftersom intelligens värderas mycket högt i samhället och vital kognition ses som en nyckelfaktor för det goda åldrandet.
Man diskuterar i termer av att ett gott intellekt kan vara både positivt och negativt för bedömningen av välbefinnande, som i sin tur är avhängigt av livstillfredsställelse; positivt i så måtto att man genom sitt intellekt bl a kan skaffa bättre arbete eller bättre levnadsvillkor, och negativt, då man bl a kan bli medveten om andra och bättre livsstilar än den man själv har eller genom en ständig, ouppnåelig strävan att uppnå mer i livet.
Det kan också förhålla sig så att om man har en tillräcklig kognitiv förmåga för egna viktiga aspekter i livet spelar individuella skillnader inte så stor roll. Man tycks ju uppleva den egna närliggande kapaciteten och förmågan starkare, medan andras upplevs med nedtonad distans. Med ett skönlitterärt citat menar författarna att det bästa tecknet på en lika fördelning hos människan av hennes resurser är att var och en är nöjd med sin lott. Men för det goda åldrandet måste man finna ut det som förutsäger glädjen i livet och inte enbart det som bibehåller en vital kognition.
I en annan nyligen publicerad studie undersökte man den kognitiva förmågans betydelse för hälsan hos 5 838 personer. Man fann en signifikant relation till fysisk funktion och självskattad hälsa. När man dock justerade för mått på socioekonomisk status avtog associationen.
Man konkluderade att hos denna grupp personer förklarade inte den kognitiva förmågan olikheter i hälsa [2].
Motsatta fynd rapporterades i en annan studie på 383 personer. De som i medelåldern ansåg att de levde upp till sin intellektuella förmåga skattade sig också högre i livstillfredsställelse och var mindre benägna att ha gjort andra livsval vad gäller yrke och familj [3].
Likartade fynd rapporterades också från en fransk studie på 28 högintelligenta personer mellan 65 och 86 år i den franska Mensa-föreningen, som samlar personer med IQ >133. De bedömdes med avseende på livstillfredsställelse och jämfördes med 394 normalpresterande personer [4]. Trots en del tillkortakommanden i studiedesignen fann man signifikant högre livstillfredsställelse i Mensa-gruppen både i nutid, dåtid och framtid än i referensgruppen.
I en översiktsartikel i Läkartidningen från 2001 ansåg författaren att prediktiva mönster för bl a livstillfredsställelse är multifaktoriella med personlighet, intellekt, adaptiv förmåga och bemästrandeförmåga (coping) samt användandet av ens egna livserfarenheter som viktiga faktorer [5].
Personligheten, som anses vara stabil över livet, har en ständig påverkan på individen på gott och ont. Den styr individen antingen i riktningen utveckling och blomning eller i ett tärande och besvärande tillstånd. Strategier och kapacitet för bemästrande i kombination med typen av påfrestningar under livet visade sig vara starka prediktorer för livstillfredsställelse hos personer äldre än 80 år. Författaren ansåg också att äldre personer kunde förbättra sin livstillfredsställelse genom att, enskilt eller i grupp, berätta om sina liv och reflektera.
Man kan nog konstatera att livstillfredsställelse, bibehållande av vital kognition eller lycka är mycket komplexa entiteter med en komplex interaktion, som svårligen låter sig fångas med trubbigt utformade instrument i enkätform.
Man kan än idag höra ekot från den franske författaren La Rochefoucauld (1628–1670): »Man är aldrig så lycklig eller olycklig som man själv tror« eller travestin från vår svenska drottning Kristina (1626–1689): »Man är alltid så lycklig eller olycklig som man tror.«

»Man kan nog konstatera att livstillfredsställelse, bibehållande av vital kognition eller lycka är mycket komplexa entiteter med en komplex interaktion, som svårligen låter sig fångas med trubbigt utformade instrument i enkätform.«



Foto: Science Photo Library
Kombinationen av personlighet, intellekt, strategier för bemästrande och livserfarenheter utgör den komplexa grunden för tillfredsställelse med livet och ett gott åldrande.