Den 39-årige mannen föll på en gräsmatta under badmintonspel den 24 juni 2005 och slog i vänster axel. Han åkte till en jourmottagning den 28 juni, där han togs emot av distriktsläkaren.
Hon noterade i journalen att hon fann normal konfiguration både i axelleden och överarmen, ett stort blåmärke på insidan av överarmen samt palpationsömhet. Skadan bedömdes som kraftig kontusion men utan misstankar om fraktur.
Patienten uppgav att han inte kunde använda armen. Han återkom sedan den 5 juli, då han inte blivit bättre. Undersökning av en annan läkare visade höggradigt inskränkt abduktions- och rotationsförmåga. Röntgenundersökning visade en collum chirurgicumfraktur på överarmen med avlösning av tuberculum majus. Ingen större dislokation.
Patienten anmälde distriktsläkaren. Hon tittade på honom och sade att det var en muskelbristning men ingen undersökning gjordes, vilket förvånade honom. Ansvarsnämnden tog in patientjournalen och yttrande av läkaren.
Ville inte stråla i onödan
Hon undersökte patienten men fann inget som motiverade röntgenundersökning vid fysikalisk undersökning. Det var således ett aktivt val för att inte stråla i onödan, hävdade hon. Hon planerade ett återbesök inom en vecka. Tanken var att förmedla sjukgymnastkontakt i första hand.
Ansvarsnämnden konstaterar att distriktsläkaren har uppgett att hon undersökte patienten, men att hon inte fann något som motiverade röntgenundersökning vid fysikalisk undersökning.
Ingen anteckning i journalen
I journalen finns dock ingen anteckning om att undersökning av rörlighet i axelleden gjorts. Utredningen ger således stöd för patientens påstående att distriktsläkaren endast tittade på honom och inte utförde någon undersökning.
En prövning av axelledens funktion hade sannolikt visat nedsatt rörlighet på samma sätt som vid undersökningen en vecka senare.
Distriktsläkaren får en erinran.
