Anders Nystrand tar upp angelägna frågor när han kommenterar de ideella organisationernas marknadsföring. Eftersom Cancerfonden tidigare varit Nystrands uppdragsgivare har han god insyn i det marknadsföringsarbete som på fem–sex år ökat Cancerfondens årliga insamlingsbelopp från nivåer runt 260 miljoner till dagens nivåer på cirka 340 miljoner kronor.
Cancerfondens ambition att öka insamlingsvolymerna har sitt ursprung i forskningsnämndens önskan att i framtiden fördela cirka 400 miljoner kronor om året. Detta insamlingsmål är inte något som en marknadsförare hittat på för att skapa spännande målbilder för organisationen. Insamlingsmålen bygger på Cancerfondens ambition att i framtiden kunna finansiera alla högkvalitativa forskningsansökningar som organisationen mottar.

Cancerfondens kommunikation syftar till att skapa intresse för cancerfrågan och på det sättet generera insamling till de forskningsprojekt som organisationen finansierar; 425 till antalet år 2006.
Vad som talar emot Nystrands teori om att Cancerfondens kommunikationskampanjer endast leder till kortsiktiga intäkter är den positiva utveckling som kunnat konstateras under hela 2000-talet.

Även om Nystrand i sin text raljerar över dagens medielandskap under devisen »det var bättre förr« är det människorna som befinner sig i detta landskap som avgör om kommunikationen blir framgångsrik eller ej. Cancerfonden har under 2000-talet noterat ett ökat givande och intresse för cancerfrågan. Detta motsäger att den breda allmänheten skulle dela Nystrands åsikt om Cancerfondens kommunikation. Under samma period har Cancerfondens webbplats utvecklats till en modern och tillgänglig informationsplats för alla som har frågor om cancer. »Cancerfonden.se« har årligen 1,2 miljoner besökare (90 000 besök 1999).

När Nystrand pratar prostata tar han fasta på den hearing som på Cancerfondens initiativ arrangerades och direktsändes i SVT. Där informerade landets ledande experter allmänheten om komplexiteten i prostatacancerfrågan. Den direktsända hearingen var en av många aktiviteter i den satsning som Cancerfonden gjorde under 2005 under kampanjnamnet »prata prostata«.
Oavsett vad Nystrand anser om den annonskampanj som Cancerfonden lanserade under våren 2005 på temat »prata prostata« var det kanske just denna som på allvar banade väg för den fördjupning av ämnet som kunde genomföras i SVT.
Frågan lär inte kunna besvaras men logiken i det medielandskap som Nystrand har så svårt att acceptera bygger på att kunna bryta igenom det s k mediebruset för att få access till ytterligare mediekanaler för det egna budskapet. I kombination med repriseringar sågs hearingen av cirka 100 000 personer. Man kan konstatera att breda genomslag i angelägna frågor också förutsätter ett brett mediegenomslag.
Nystrand kommenterar inte kampanjwebbplatsen »prata prostata« som Cancerfonden etablerade under 2005 för att informera om prostatacancer. Den hade under förra året 126 700 besök. Beror Nystrands uteblivna kommentar på att han inte har sett webbplatsen eller att han kanske gett den sin välsignelse?

Nystrand har rätt att ha sin egen uppfattning. Emellertid är det viktigt att alla känner till att varje kommunikationskampanj som Cancerfonden gör genomgår omfattande granskning på alla nivåer inom organisationen.
När Nystrand skrotat reklambranschen, reklamtävlingar, juryarbetare och den självgoda organisationen Cancerfonden känns alla inlägg i debatten förgäves. Skall man drista sig till att protestera får det bli mot Nystrands lite svepande kritik och sammanblandning av olika arbetsområden inom organisationen som är omöjliga att jämföra.