Att våra äldre medborgare skall ha rätt till god hälso- och sjukvård borde vara en självklarhet. Men ändå brister det idag på flera sätt. Andelen äldre med flera medicinska åkommor har ökat, men deras behov av kvalificerad sjukvård tillfredsställs inte på optimalt sätt.
Under 1990-talet fick kommunerna ett utökat ansvar för vården och omsorgen av äldre och funktionshindrade personer. Kommunerna blev huvudmän för hälso- och sjukvård när Ädelreformen genomfördes 1992. Med denna reform ville man bland annat skapa bättre ansvarsförhållanden och nya organisatoriska förutsättningar för att utveckla samhällsservice och vård till äldre. Ett viktigt syfte var att integrera medicinska och sociala insatser till en helhet.
Utvärderingar som gjorts av Socialstyrelsen och Riksrevisionsverket visar dock att många av dessa syften inte har uppnåtts. Stora problem kvarstår, och en del har till och med förvärrats. Framförallt är det läkarinsatserna för de äldre sjuka som inte fungerar.
För att vården av äldre skall fungera bra krävs att det finns läkare som känner patienterna. Basen för en trygg och tillgänglig vård skall bygga på en familjeläkare som kan bedöma behovet av vård på bästa sätt för patienten.
För att stärka primärvården – och därmed också äldres rätt till god vård på samma villkor som andra – anser Läkarförbundet att basen i den framtida sjukvården skall vara ett familjeläkarsystem.
I nära samverkan med geriatriker skall familjeläkaren samordna det medicinska stödet i kommunernas äldreomsorg och särskilda boenden. Familjeläkarens ansvar skall även omfatta läkarinsatser för listade individer i särskilda boenden och i hemsjukvården.
Läkarna måste också involveras i de kommunala omsorgernas vårdplanering och kunna ge omsorgspersonalen stöd och utbildning vid behov. Bristen på familjeläkare i kombination med kraftigt nedkortade vårdtider på sjukhusen har bidragit till problemen i vården av äldre.
Då äldre med många medicinska åkommor behöver vård på sjukhus behövs en nära och lättillgänglig vård som fungerar smidigt för patienten. Bristande samverkan mellan kommunen, familjeläkaren och sjukhusspecialisterna gör att patienten blir lidande. Kommunikationen måste förbättras.
Det finns goda exempel där samarbetet fungerar – på sjukhuset i Kristianstad startades t ex för ett år sedan en närsjukvårdsavdelning. Avdelningen tillhör organisatoriskt sjukhuset och bemannas med en specialist i allmänmedicin och internmedicinare anställda av sjukhuset. Det finns fasta tider för konsulter med organspecialister.
Familjeläkaren kan lägga in sin patient direkt på vårdavdelningen och får omedelbar återkoppling vid utskrivning. Denna vårdform skapar trygghet för patienten, som vid behov kan få bra vård utan att behöva uppsöka akutsjukhusens akutmottagningar.
En arbetsgrupp inom Sveriges läkarförbund har tagit fram ett förslag till en modell för den nära sjukvården, där många av dessa frågor berörs. Förslaget är en utveckling av Läkarförbundets sjukvårdspolitiska program och kommer att skickas till alla delföreningar för förankring och synpunkter.
Vården av äldre är en viktig fråga för samhället idag. Dagens situation är inte acceptabel – äldre måste ha en bra läkarvård. Det är många som uppmärksammat problemen, och i stundande valtider kommer många löften om förbättringar.
Men det räcker inte med fagra löften och ord! Läkarförbundet har flera förslag, och vi vill bidra till att ge våra äldre medborgare den goda trygga vård som de har rätt att kräva.
