Mycket och delvis komplex information måste förmedlas när vårdansvaret förflyttas mellan öppen och sluten vård. Mer än hälften av alla undvikbara negativa händelser som inträffar i nära anslutning till utskrivning från sluten vård kan relateras till bristande kommunikation [1].
I en studie vid två amerikanska universitetssjukhus [2] har försök gjorts att kvantifiera och riskbedöma laboratorie- och röntgensvar som kommit efter det att patienten skrivits ut från sjukhusen. I studien bedömdes även ansvariga läkares medvetenhet om de resultat som kunde kräva någon åtgärd. Båda sjukhusen och distriktens primärvård har samma digitala journalsystem med tillgång till remissvar, utskrivningsanteckningar och ordinationer.
Under våren 2005 studerades 2644 patienter, varav 1095 (41 procent) hade 2033 obesvarade laboratorie-/röntgenundersökningar vid utskrivningen. Oberoende läkare bedömde att drygt 9 procent av svaren kunde kräva någon form av åtgärd. Vid kontroll 14 dagar efter det att resultaten var tillgängliga var en tredjedel av dessa svar inte kända av ansvarig läkare, och oberoende bedömare och ansvariga läkare var eniga om att 13 procent av de inte noterade remissvaren borde ha medfört omedelbara åtgärder. I studien har den faktiska betydelsen för patienterna av de uteblivna åtgärderna inte redovisats.
Författarna konkluderar att många patienter skrivs ut från slutenvården innan alla undersökningsresultat erhållits och att läkare ofta är omedvetna om vilka resultat som kan kräva åtgärder. Detta utgör en klar patientsäkerhetsrisk och kräver förbättrade rutiner för uppföljning.
Även om det inte finns några svenska studier som kvantifierar riskerna vid remisshantering har många andra internationella studieresultat inom patientsäkerhetsområdet visat sig kunna appliceras på svenska förhållanden. Socialstyrelsen har i sin tillsyn också konstaterat att orsakerna till negativa händelser i vården ofta kan hänföras till bristande remisshantering och kommunikation. En ny remissföreskrift (SOSFS 2004:11) förtydligar kraven på hantering och ansvarsförhållanden. Tydliga rutiner för remiss- och svarshantering inom verksamheten och mellan vårdgivare samt ökad tillgänglighet med hjälp av kommunicerande digitala informationssystem är verktyg för att minska dessa negativa vårdhändelser, som går att undvika.
Referenser
1. Forster AJ, et al. The incidence and severity of adverse events affecting patients after discharge from the hospital. Ann Intern Med. 2003;138:161-7.
2. Roy CL, et al. Patient safety concerns arising from test results that return after hospital discharge. Ann Intern Med. 2005;143:121-8.
