Den 66-årige mannen uppsökte den 29 maj 2005 akutkliniken vid sjukhus på grund av halsont, som blivit värre, sedan tre dagar och feber.
Doktorn bedömde att det rörde sig om en retrofaryngeal abscess. Patienten ordinerades penicillin och fick åka hem. Han återkom dock en timme senare till samma doktor med andningssvårigheter och remitterades akut till medicinkliniken för att utesluta epiglottit. Han opererades samma dag för just epiglottit.
Patienten anmälde doktorn.
Ansvarsnämnden läste patientens journal och tog in yttrande från doktorn, som bestred att han gjort fel.


Misstänkte faryngeal infektion
Patienten kom med övre luftvägsinfektion sedan några dagar. Han hade ont i vänster sida av halsen men ingen hosta. Han hade sväljninssvårigheter men inga andningssvårigheter och inga stridor. Han var feberfri efter Alvedon, uppgav doktorn bland annat.
Misstänkt början av retrofaryngeal infektion och patienten fick därför recept på Heracillin 750 mg 2 ggr om dagen och Rinexin 50 mg 2 ggr om dagen. Han rekommenderades återkomma vid behov (vid stridor eller andningssvårigheter), hävdade doktorn.
Efter en timme kom patienten tillbaka med andfådddhet, stridor och doktorn skrev då akutremiss till medicin (det fanns ingen öron-, näs- och halsmottagning, och inte heller infektionklinik, på sjukhuset under helgen). Han hade ingen anledning att misstänka att patienten led av epiglottit, ansåg doktorn.


Situationen synnerligen kritisk
Ansvarsnämnden framhåller att epiglottit ska misstänkas vid snabbt ökande besvär av halsont, hög feber, sväljningsproblem med svårighet att även svälja saliv och svårighet att andas fritt.När andningsbesvären i form av stridor sätter in är det ofta långt gånget och situationen synnerligen kritisk.
Det kan vara svårt att ställa diagnosen epiglottit i ett tidigt skede. Med en spegel är det dock enkelt att utesluta den diagnosen. Med tanke på patientens symtom borde doktorn ha misstänkt någon form av svullnad eller blockering i nedre delen av svalget.
Det framgår inte på vilka grunder han i stället misstänkte retrofaryngeal absscess. På misstanke om den diagnosen borde han ha remitterat patienten till en öronspecialist eftersom tillståndet då kan vara livshotande. Det var således fel att skicka hem patienten med Heracillin.


Misstänkte magkatarr
Samme doktor undersökte den 13 juli 2005 en 23-årig kvinna som hade huvudvärk samt värk i nacke och rygg. Hon mådde även illa och kräktes på mottagningen.
Vid undersökningen ömmade hon över nackmuskulaturen och övre delen av buken. Vid neurologisk undersökning framkom, enligt journalen, inga tecken till hjärnhinneinflammation och hon kunde röra ögonen normalt.
Doktorn tolkade kvinnans tillstånd som magkatarr.
Vid besök på akutmottagningen dagen därpå hade patienten enligt journalen nedsatt medvetandegrad och hade haft huvudvärk i flera dagar. Man fann att hon hade en uttalad hydrocefalus. Hon fördes med ambulans till neurokirurgiska kliniken vid ett universitetssjukhus, där hon opererades den 15 juli.
Patienten anmälde doktorn genom sin far. Enligt anmälan hade en anhörig fått stödja patienten in på mottagningen. Hon hade kraftig huvudvärk, ont i nacken och hade kräkts åtskilliga gånger. Doktorn kunde inte prata med patienten eftersom hon var i så dåligt skick.
Enligt anmälan bestod behandlingen i att doktorn tittade på patienten, kollade puls och temp, tog urinprov samt kollade öron, näsa och hals. Doktorn tryckte henne kraftigt på magen. Hon reagerade då med smärta, hon hade ju kräkts flera gånger.
»Diagnosen blev muskelinflammation i rygg och nacke och begynnande magsår!!!!«, stod det i anmälan.
Ansvarsnämnden tog in patientens journal och yttrande av doktorn, som även i detta fall bestred att han gjort fel. Han uppgav bland annat följande:
Bedömning och åtgärd: Tidigare frisk kvinna som inkommit med nack- och huvudvärk, kräkts 2 gånger på jourcentralen, bukpalpation visat uttalad palpömhet över epigastriet.
Neurlogisk status har ej visat tecken på intrakraniell tryckstegring (pupiller varit liksidiga och reagerade normalt för ljus direkt och indirekt bilateralt, blodtrycket varit 120/70, vilket talar emot intrakraniell tryckstegring).
Inga personlighetsförändringar, ingen morgonhuvudvärk eller kräkningar. Ingen yrsel eller synrubbningar. CRP normalt, halsprov (Strep-A) normalt. Patienten har lämnat urinprov.
Doktorn menade att patienten fick en adekvat undersökning . Han rekommenderade patienten att komma tillbaka om hon hade kvarvarande besvär för eventuellt DT-hjärna.
Han hade ingen anledning att misstänka att patienten led av kolloidcysta i tredje ventrikeln på plats för foramen Monori.


Anhörigas beskrivning korrekt
Ansvarsnämnden konstaterar att i doktorns anteckningar från undersökningen av patienten saknas viktiga anamnestiska uppgifter:
Hur länge hon haft huvudvärk, om den förvärrats, om hon haft morgonhuvudvärk, var huvudvärken satt, vakenhetsgrad och hur länge hon varit illamående och haft kräkningar.
Doktorn har inte heller skrivit någon allmän bedömning av sitt intryck av patienten – det framgår således inte om hon var vid fullt medvetande eller inte.
Det finns en tydlig skillnad mellan anhörigas berättelse och doktorns beskrivning om vad som förevarit vid undersökningen. Journalanteckningen från patientens besök på sjukhuset dagen därpå talar för att anhörigas beskrivning är den korrekta.
Bristerna avseende anamnes och undersökning kan ha bidragit till att doktorn inte på ett korrekt sätt kunnat bedöma patientens sjukdomsbild.
Doktorns felhandlingar motiverar en disciplinpåföljd i vardera av de två fallen, anser Ansvarsnämnden och ger honom sammantaget en varning.