Idag söker allt fler patienter med lättare minnessvårigheter sjukvård, ofta eftersom de är rädda för att ha drabbats av Alzheimers sjukdom. Av de personer med lättare minnessvårigheter som söker hjälp på specialiserade minneskliniker utvecklar 30–50 procent alzheimer inom 4–6 år. Drygt hälften av de sökande har dock en stabil form av minnesstörning eller är drabbade av ett tidigt stadium av någon annan typ av demenssjukdom, tex vaskulär demens.
Djurstudier har visat att nya lovande terapier mot alzheimer, tex immunterapi mot β-amyloid, har mycket bättre effekt om behandlingen påbörjas tidigt i sjukdomsförloppet, innan neurodegenerationen är alltför utbredd, dvs innan patienten blivit dement. Därför är vi idag i stort behov av objektiva metoder för att kunna förutsäga vilka av de personer med lättare minnessvårigheter som senare kommer att utveckla alzheimer.
I en studie publicerad i Lancet Neurology har man studerat om man kan förutse utveckling av alzhemier hos patienter med lättare minnessvårigheter genom att analysera vissa proteiner i cerebrospinalvätska (CSV). I studien, genomförd i samarbete mellan Malmö och Sahlgrenska Universitetssjukhuset, deltog 180 patienter med lättare minnessvårigheter, av vilka 137 lämnade CSV-prov i anslutning till första besöket. Denna cerebrospinalvätska analyserades för nivåerna av total-tau, fosforylerat tau och β-amyloid1-42, proteiner som är centrala för sjukdomsprocessen vid alzheimer.

Efter 4–6 år hade ca 40 procent av patienterna utvecklat alzheimer, medan de resterande hade stabila kognitiva funktioner eller hade utvecklat andra former av demens. Genom att använda en kombination av tau och β-amyloid1-42 i CSV kunde man med en sensitivitet på 95 procent och en specificitet på 83 procent förutse vilka patienter med lättare minnessvårigheter som skulle komma att utveckla alzhemier inom 4–6 år. Positivt och negativt prediktivt värde var 81 respektive 96 procent. Dessutom fann man att det prediktiva värdet av patologiska nivåer av tau och β-amyloid1-42 i CSV var oberoende av andra etablerade riskfaktorer för alzheimer som ålder, kvinnligt kön och apolipoprotein E-genotyp.
Om resultaten i studien bekräftas av andra, liknande studier med lång uppföljningstid bör man framöver följa patienter med lättare minnessvårigheter och patologiska fynd i CSV mer regelbundet i kliniken. Dock bör diagnosen alzheimer inte ställas innan patienten uppfyller gängse demenskriterier, då 19 procent av de personer som hade patologisk CSV och lättare minnesvårigheter i studien inte utvecklade alzheimer inom 4–6 år.
Resultaten från studien kan komma att påverka kliniska behandlingsstudier, där man testar nya terapier mot alzheimer på patienter med lättare minnessvårigheter. I tidigare behandlingsstudier på denna patientgrupp har 50–80 procent av patienterna i placebogruppen inte utvecklat alzheimer under uppföljningen. Eftersom nya terapier, exempelvis immunterapi, skulle kunna leda till svåra biverkningar kan det vara oetiskt att inkludera patienter med låg risk att utveckla alzheimer i sådana studier. För att komma runt detta problem skulle man framöver kunna överväga att endast inkludera patienter med lättare minnessvårigheter och patologisk CSV.
Sammanfattningsvis kommer vi i framtiden att med hjälp av CSV-biomarkörer, funktionell MR och PET kunna identifiera de patienter med lättare minnessvårigheter som har kraftigt ökad risk att utveckla alzheimer inom 5–10 år. Förhoppningsvis kommer då nya terapier att vara tillgängliga som hejdar sjukdomsförloppet och som kan påbörjas innan nervcellsdegenerationen är alltför utbredd och patienterna redan är dementa.



Foto:Science Photo Library
Av de personer med lättare minnessvårigheter som söker hjälp på minneskliniker utvecklar bortåt hälften Alzheimers sjukdom.