Sverige har utgjort ett av få undantag avseende den höga förekomsten av meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA) som finns i flertalet andra länder. Vid 1990-talets ingång var Storbritannien, Nederländerna och de nordiska länderna väsentligen icke-endemiska avseende MRSA. På kort tid, 1994–1997, etablerade sig emellertid MRSA som endemisk nosokomial patogen i Storbritanniens sjukvård. Under slutet av 1990-talet upplevde också Sverige ett stort MRSA-utbrott, i Göteborgsregionens sjukvård, som dock övervanns med resoluta åtgärder. MRSA blev efter detta en anmälningspliktig diagnos enligt Smittskyddslagen från och med år 2000.

Antalet anmälda fall visar att incidensen ökade från 3,7 till 6,1 per 100000 invånare i hela landet under åren 2000–2003. Det förelåg avsevärda regionala skillnader i MRSA-förekomst mellan länen, med högst incidens i de tre storstadslänen. Studieperioden innefattade ännu ett svenskt sjukvårdsrelaterat MRSA-utbrott, denna gång i Stockholmsregionen, vilket återspeglades i åldersprofilen bland fallen, med hög MRSA-incidens bland dem som konsumerar mest sjukvård, de allra äldsta, jämfört med resten av landet. Även i sättet att upptäcka MRSA-fallen kunde man se skillnader mellan landets olika delar. Här utmärkte sig särskilt Skåne, genom att majoriteten av fall där upptäcktes via aktivt letande efter MRSA (screening och smittspårning).

En fjärdedel av fallen var utlandsförvärvade, vilket reflekterar betydelsen av internationellt överförd smitta i den lågendemiska situation vi har i Sverige. Majoriteten av utlandsförvärvade fall (53 procent) upptäcktes genom screeningodlingar, där man specifikt frågar efter MRSA, i kontrast till majoriteten av inhemska fall (58 procent) som upptäcktes i odlingar tagna på sedvanlig klinisk indikation.
Det är tillfredsställande att se tecken på att landstingens screeningprogram för MRSA ger resultat, genom att vara huvudorsak till att utlandsfallen först upptäcks.

Den i Sverige höga andelen utlandsförvärvade MRSA-fall stämmer dock till särskild eftertanke när nu möjligheter öppnas för såväl enskilda som offentliga aktörer att köpa sjukvård och omsorg i andra länder (sk medicinsk turism), där förekomsten av MRSA kan förväntas vara hög i just de verksamheterna, och risken ökar ytterligare att på så vis importera MRSA till motsvarande verksamheter i Sverige.
Sverige balanserar på randen till samma utveckling som den i Storbritannien för drygt tio år sedan. För att bevara den fördelaktiga situation vi nu har jämfört med andra länder måste den gradvisa ökningen av MRSA i Sverige mötas med ökade insatser för att motverka den inhemska spridningen. Samtidigt måste importerade fall identifieras så tidigt och så fullständigt som möjligt.



Foto: Science Photo Library
Risken för import av MRSA ökar med » medicinsk turism« – möjligheten att köpa sjukvård utomlands.