Korruption inom hälsosektorn drabbar dem som behöver basal sjukvård mest, enligt Global Corruption Report 2006, utgiven av Transparency International (TI) i februari 2006. Fattiga människor har helt enkelt mindre pengar att betala mutor med. Rapporten pekar på några karakteristika som gör hälsosektorn speciellt utsatt för korruption.
Informationsobalans: Hälsoarbetare vet mer om sjukdomar än patienterna, och läkemedels- och medicinteknologiindustrin vet mer om sina produkter än de tjänstemän som beslutar om inköp.
Osäkerhet: Att inte veta vem som blir sjuk, när sjukdom slår till, vilka sjukdomar människor får och hur effektiva behandlingar det finns, är utmaningar för beslutsfattare. Risken för korruption är tex betydligt större i nödsituationer när hjälp behövs snabbt och då normala procedurer åsidosätts.
Hälsosystem är komplexa: Många olika intressegrupper är delaktiga i systemet. Relationen mellan vårdgivare, industri och beslutsfattare är ofta ansträngd och kan leda till policyer som är dåliga för folkhälsan.
Det bör betonas att korruption förekommer i både rika och fattiga länder och inom både privat och offentlig sjukvård.
TI är en internationell organisation som har till syfte att bekämpa korruption och som definierar korruption som »the abuse of entrusted power for private gain«. Typiska exempel är förskingring och stöld från hälsobudgeten eller från uppbörden av avgifter, bedrägerier i samband med upphandling inom betalningssystemen och inom läkemedelskedjan samt där sjukvård bedrivs.
Även om läget verkar dystert bör två saker framhållas: Dels är det en framgång att problemen lyfts fram och publiceras. Dels visar exempel att det faktiskt går att minska korruptionen.