Autoreferat. Afasi är ett av de svåraste symtomen efter stroke. Det förlänger sjukhusvistelse, ökar risken för depression och minskar livskvalitet. Isolerad afasi ger dock bara 3 poäng på NIHSS-skalan (National Institutes of Health stroke scale), den vanligaste graderingen som används i akutskedet vid stroke. Läkare kan vara tveksamma till att behandla patienter med låga poäng med intravenös trombolys eftersom risk för intrakraniell blödning då kan överväga möjlig vinst med behandling.

Ungefär 30 procent av patienter med låga NIHSS-poäng behandlas inte med intravenös trombolys. Aktuella riktlinjer saknar rekommendationer i fråga om isolerad afasi, och kunskapen om incidens och prognos är begränsad eftersom den mestadels baserar sig på mindre fallserier. En vanlig incidenssiffra som finns i litteraturen är 2,4–7,5 procent, men det finns mycket lite data om behandling med intravenös trombolys bland dessa patienter.

I en observationell retrospektiv studie, nyligen publicerad i BMJ Open, undersökte vi frekvensen och utfallet av isolerad afasi hos strokepatienter som behandlades med intravenös trombolys. Data utgick från det internationella registret Safe Implementation of Treatment in Stroke — International Stroke Thrombolysis Register (SITS-ISTR). Vi jämförde också dessa patienter med de övriga patienterna i registret.

Vi fann isolerad afasi vid insjuknandet hos 1,1 procent (663/58 293). Patienter med isolerad afasi hade längre tid till behandlingsstart, lägre andel infarkter synliga med DT, lägre andel förmaksflimmer och mer sällan ett insjuknande som var klassificerat som storkärlsorsakad stroke jämfört med övriga patienter i registret. Symtomgivande blödning efter behandling inträffade hos 2,3 procent av patienterna, vilket var ungefär lika stor andel som hos övriga patienter. Efter 3 månader var 46 procent av patienterna helt återställda, vilket var en högre andel än bland övriga patienter i SITS-ISTR.

Detta är den största studien av isolerad afasi hos strokepatienter som behandlas med intravenös trombolys. Risken för symtomgivande intrakraniell blödning och död är låg, och baserat på dessa resultat är det vår uppfattning att denna patientgrupp bör erbjudas intravenös trombolys på samma grunder som övriga strokepatienter.